Kattens två liv

Carl Ek

 

En bekant berättade i ett brev till mig att han nyligen hade stått ute på sin altan och sett sin katt ligga och sova under ett träd ute i trädgården. Han hade vänt sig om och då sett samma katt springa förbi framför grinden. Att det var samma katt rådde det ingen tvekan om då han känner sin katts teckning mycket väl, och den har dessutom ett mycket speciellt halsband, så han frågade mig hur detta var möjligt.

Katter kallas ofta för halv-astrala varelser, men detta är en esoterisk sanning med modifikation. Dessa djur sover ofta runt 16 timmar per dygn, och är därför huvudsakligen verksamma i sina astralkroppar. Att astralkroppen blivit den främsta bäraren av det upplevande och dagsmedvetna katt-egot har orsakat att den blivit förtätad i sin konstruktion. Redan i mycket tidig ålder förtätas kattens astralkropp, och en människa behöver inte vara nämnvärt klärvoajant för att kunna se denna.

Katten är själv inte medveten om att det förhåller sig på detta vis och att dess fysiska kropp ligger och sover, då det för katten blivit helt naturligt. En vanlig orsak till att hundar skäller, till synes rakt ut i tomma intet, kan många gånger ha sin orsak i att en sovande katts astralkropp just sprang förbi.

Samma fenomen med omedvetet förtätade astralkroppar kan även uppstå hos människor. Detta händer ibland människor som ägnar stora delar av dygnet åt meditation och andliga övningar, t ex munkar och nunnor. Även om det lägre manas vill ägna sig åt detta, så kräver fortfarande det högre manas att människan är världsligt aktiv, verksam och strävar efter framsteg i sin utveckling. Något som inte kan ske om man sitter försjunken i djup meditation under en stor del av dygnet. Ett tämligen känt fall är den saligförklarade padre Pio, den sicilianske kapuchinerbrodern, som ofta sågs runt om i världen av fromma katoliker, trots att han bevisligen under de senare åren av sitt liv aldrig lämnade sitt kloster och tidigare aldrig ens staden där han var bosatt.

Religionshistorien är full av fromma människor som får två liv på detta sätt, både i öst och väst, och de religiösa människorna är inte de enda. Detta är orsaken till att ockultismen så kraftfullt motsätter sig isolering som straffpåföljd. En isolerad brottsling, oftast psykiskt sjuk, med en förtätad astralkropp kan göra långt mer skada än om han vore på fri fot.

Till index