Vad är esoterik?



Ett stort antal människor, men inte alla, har upplevt en eller annan av de många olika fenomen som tycks överskrida gränserna för den fysiska verklighet vi lever i. Ett vanligt sådant fenomen är klärvoajans, då man t ex ser gestalter av döda människor, iakttar händelser som tilldrar sig på avlägsna platser, eller ser sin egen astralkropp röra sig frigjord från den fysiska. Ett annat fenomen är psykometrin, då man genom att hålla ett föremål i handen får bilder av personer som föremålet varit i beröring med, och bilder av tilldra­gelser som utspelats på platser där föremålet tidigare har befunnit sig.

     Ett tredje är telekinesin, där det handlar att fysiska föremål rör sig till synes av sig själva. Det kan vara dörrar som öppnas eller stängs, blomkrukor som faller ner från fönsterkarmarna, möbler som välts omkull osv. Det finns också fall då stenar, blommor och annat tränger in i slutna rum. Ibland tycks de inträngande föremålen bildas i luften, ibland kommer de farande rakt genom väggar eller fönsterrutor utan att dessa skadas.

     Fler märkvärdigheter har vi bl a i vad som kallas utanförkroppen­upplevelser och näradödenupplevelser. En enkel utanförkroppenupplevelse kan man spontant få i vakentillståndet eller under sömn, meditation, narkos etc, och upptäcker då att man svävar i luften i en eterisk kropp med samma utseende som den fysiska. Ibland kan man se sin fysiska kropp, och ibland händer det att man i den eteriska kroppen svävar rakt genom väggar och andra fysiska hinder till en annan plats och ser vad som pågår där. Det finns fall då en utanför­kroppenupplevare i sin eteriska kropp har blivit sedd av vakna personer på platsen ifråga.

     Utanförkroppenupplevelser är mycket vanliga, och det kan man faktiskt också säga om näradödenupplevelser under klinisk död, eftersom miljoner människor världen över har haft dem. En människa har varit kliniskt, men inte biologiskt och oåterkalleligen död, när hennes hjärta och andning stått stilla en kortare eller längre stund. Under den stunden har hennes själ lämnat kroppen och i en del fall dragits till en icke-fysisk plats, där den träffat en övermänsklig varelse av ljus. Det har då hänt att ljusvarelsen gjort förutsägelser om hän­delser som skall inträffa när själen återvänt till kroppen, och som verkligen också – ibland efter många år – visade sig inträffa.

     De exempel på gränsöverskridande fenomen som jag nu pekat på är tankeväckande, särskilt som en del av dem inte bara uppträder spontant utan också kan åstadkommas viljemässigt av människor som har förmågan att göra det. Med hjälp av sådana människor skulle organiserad metodisk utforskning av verklighetens fördolda sidor kunna företas, och man frågar sig om detta också har skett.

     På den frågan svarar teosofin ja. Det har tiderna igenom funnits, och finns fortfarande, människor som i själsligt avseende är mycket högt utvecklade. De kallas i den esoteriska litteraturen för adepter eller mästare, och många av dem tillhör en sammanslutning som brukar benämnas Den Vita Logen. De har inte bara förmågan att medvetet använda sig av de många gränsöverskridande fenomenen, utan också förmågan att gå vidare. För fenomenen är vanligen bara ytliga vittnesbörd om verklighetens fördolda sidor, och ger inte den djupare och mer omfattande kunskap man vill åt. Men de pekar på möjligheten att med själsliga forskningsmetoder få sådan kunskap, och mästarna har lärt sig att utnyttja de metoderna. Med deras hjälp har mästarna samlat in stora mängder verifierade fakta om den totala verklighetens både synliga och osynliga sidor, och sammanställt dessa fakta till en lärobyggnad som går under benämningen Den esoteriska traditionen.

     Låt oss därför kasta en blick på några av de här forskningsmetoderna. En av dem består i att mästaren temporärt identifierar sig med det objekt han vill få kunskap om, för genom att vara detta objekt upplever och förstår han objektets natur och roll i tillvaron. Objekten kan utgöras av levande varelser, och mästaren kan identifiera sig med sådana som i sin utveckling står såväl lägre som högre än människan. Särskilt givande blir identifikationen om mästaren lyckas åstadkomma en vibrationell synkronisering av sitt eget medvetande med sitt högre jags s k kosmiska medvetande. Det högre jaget, som är mästarens andliga ursprung, besitter en omfattande kunskap om livet i solsystemets många synliga och osynliga världar. Genom den vibrationella samstämmig­heten med sitt högre jag kan mästaren alltefter förtjänst och mottagningsförmåga få del i den kunskapen. Man kan här göra en idé­mässig jämförelse med telepatin, då en person kan uppleva en annan persons tankar, sinnesintryck, smärtor och känslor simultant med denne.

     En annan forskningsmetod är de resor som mästaren i en själslig kropp kan företa till andra fysiska planeter än jorden och till världar på icke-fysiska tillvaroplan, för att uppleva hur tillvaron där gestaltar sig. En idémässig jämförelse kan här göras med de färder genom en tunnel till ett annat tillvaroplan, som en del näradödenupplevare i en eterisk kropp har fått uppleva.

     Ytterligare en forskningsmetod som mästaren kan använda sig av är att utnyttja jordens minne. Jorden är enligt den esoteriska traditionen en levande varelse som i likhet med män­niskan har ett minne, i vilket alla fysiska och själsliga skeenden som tilldrar sig i dess organism registreras som minnesavsättningar. Vi människor ingår som komponenter i jordens organism, och i jordens minne kan man därför bl a läsa alla de människors, folkslags och civilisationers historia som funnits på jorden under dess nuvarande liv. Denna forskningsmetod kan idémässigt jämföras med psykometrin, men med skillnaden att en mästare inte behöver några föremål till hjälp när han botaniserar i den ofantliga kunskapskälla som jordens minne, ofta kallat akashakrönikan, utgör.

     Till de forskningsmetoder som jag nu nämnt kan man lägga möjligheten att dra slutsatser genom analogisk jämförelse. Sådana jämförelser låter sig göras därför att hela världsalltet enligt den esoteriska traditionen är uppbyggt, och fungerar, efter samma principer på alla tillvaroplan och alla utvecklingsnivåer. Det stora går igen i det lilla. Av stora företeelser kan man därför dra slutsatser om små, och omvänt. Delarna återspeglar helheten.

     Med sina själsliga forskningmetoder har Den Vita Logens medlemmar alltså utformat Den esoteriska traditionen, som är en beskrivning av både fysiska och icke-fysiska aspekter av livet i världsrummet. Av flera välgrundade skäl hålls Den esoteriska traditionen hemlig, men fragment av den har under tidernas lopp offentliggjorts och återfinns i religioner och filosofier världen över. Teosofin är en modern samling sådana fragment som ger en översiktlig presentation av Den esoteriska traditionens lärobyggnad, och jag skall som avslutning på det här föredraget peka på några av teosofins grund­läggande synsätt på vår tillvaro som människor på jorden.

     I teosofin betraktas världsalltet som en serie tillvaroplan, av vilka vi människor i vårt dagvakentillstånd normalt bara ser det fysiska. Men de fysiska himlakropparna upptar bara en liten bråkdel av världsrummet, så när vi en stjärnklar kväll blickar ut i det verkar det va­ra tämligen tomt. Men tomheten är bara skenbar, för den är i verkligheten fylld av de icke-fysiska tillvaroplanen, vart och ett med sina egna himlakroppar och släkten av levande varelser, uppbyggda av det planets speciella materia. Den materia som bildar ett visst tillvaroplan passerar obehindrat igenom de övriga planens materior. Ett exempel på detta är att vålnader kan gå igenom fysiska väggar. Materior från olika plan kan därför finnas på sam­ma ställe i världsrummet, inmängda i varandra, och rörelser på ett av planen hindras inte av materiorna på de övriga. Vi kan här göra en jämförelse med att alla de TV-program vi brukar titta på finns i våra bostäder, men på olika våglängder, ostörda av varandra. Varje våglängd kan därför utgöra fältet för ett särskilt program.

     Allt som har tillvaro i världsrummet –­ himlakropparna, deras invånare och materians partiklar på de olika tillvaroplanen – utgörs av levande varelser, var och en med ett upplevande medvetande och en organism enligt sin art. Varelsen existerar inte bara på ett av tillvaroplanen. Den framträder med varelsekomponenter på en serie av dem. Därför har vi människor inte bara en fysisk kropp utan också vad som kan kallas astrala, vitala, emotionella, intellektuella och andliga varelsekomponenter. De komponenterna har vi vecklat ut på olika icke-fysiska tillvaroplan, och med de komponenterna deltar vi i livsverksamheten på planen ifråga. Vårt känsloliv försiggår på ett emotionellt plan, vårt tänkande och vår minneshantering på ett intellektuellt plan osv. Att vi också har kroppar på icke-fysiska plan visas bl a i våra drömmar och vid näradödenupplevelser.

     Världsalltets varelser är förbundna med varandra enligt en hierarkisk modell som innebär att varje mindre varelse lever och utgör en byggsten i större varelser, som i sin tur lever och utgör byggstenar i ännu större varelser. Så t ex kan en atom ingå som byggsten och le­va sitt liv i en molekyl, molekylen på samma sätt ingå i en cell, cellen i ett organ, organet i en människa, medan människan i sin tur ingår som byggsten i jordens organism. Mindre va­relser lever därför sina liv inom ramar och under betingelser som anges av större. Men detta innebär inte att de mindre varelserna är helt utlämnade åt de störres godtycke, för livet i världsalltet utspelas som ett målinriktat utvecklingsdrama som planerats, organiserats och styrs av kosmiska intelligenser. Och i detta drama har varje varelse, stor som liten, sin egen bestämmelse och sin egen roll att spela. Till det kommer att varje varelse har ett visst mått av fri vilja, och ett spelrum för den viljan på sin plats i den hierarkiska helheten. Vi människor har ett ganska stort spelrum för fria viljeakter, men att det är begränsat visas framför allt av det ringa herravälde vi har över vår egen varelses livskrafter, tankar, hälsotillstånd, minne, drömmar osv.

     Men detta herravälde kommer att stärkas allteftersom utvecklingen fortskrider, för över­allt i det ofantliga nätverket av med varandra samordnade och i varandra levande varelser, pågår utvecklingen mot högre livsformer. Överallt strävar de enskilda individerna inom var­je livsform mot mer kvalificerade och omväxlingsrikare sätt att leva. Varje individs färd genom tiden sker därför i alltmer komplexa gestalter i allt högre livsformer. Under en serie återfödelser i en livsform höjer individen sig till nästa, och det sker inom ramarna för den samling naturlagar, kallad karma, som verkar på alla tillvaroplan och alla livsnivåer och hjälper till att upprätthålla den organisation och de planer som omfattar allt liv i världsrum­met.

     Vi människor är mitt inne i vår utveckling mot fullt människoskap, en utveckling som in­te bara utgörs av upprepade fysiska återfödelser på jordklotet utan också av långa vistelser i icke-fysiska globformade världar i jordens organism, där vi kan utveckla komponenter i vår varelse som inte kan utvecklas på det fysiska jordklotet. Under denna vandring genom jordorganismens världar på olika tillvaroplan måste vi lära oss att leva i harmonisk samver­kan med den natur, i vilken var och en av oss är en del. På jordklotet, där vi för närvarande befinner oss, måste vi därför lära oss att i tanke, känsla, ord och handling vara rättrådiga och osjälviska mot de medmänniskor, djur och växter som utgör vår levnadsmiljö. Vad som är rättrådigt och osjälviskt vet vi ganska väl i vårt inre, där vi bl a har samvetets röst som förebrår oss när vi handlat i strid med vår rättskänsla. Vi måste utveckla och följa den­na rättskänsla för att kunna förvärva de kunskaper och färdigheter vi behöver när vi skall fullgöra de plikter, som i stigande omfattning kommer ett åligga oss allteftersom vi höjer oss till högre livsnivåer. Detta innebär bl a att vi måste tillägna oss de beteendemönster som gynnar utvecklingsintressena och välfärden för alla de varelser, av och med och i vilka vi lever. När vi på så sätt nått fullt människoskap tar vi steget upp i ett övermänskligt naturrike, och kommer som medlemmar av det naturriket att leva i jordens organism när jorden nästa gång återföds på sin plats i solsystemet.

     Teosofin betonar vikten av vår livsföring som medel att nå kunskap om tillvarons mysterier. Men den ger oss också det filosofiska material vi som sökare behöver för att bygga upp vår världsbild och livsåskådning. Den som gör sig mödan att studera den esoterik som teosofin framlägger, skall finna att den förmår ge idémässiga svar på alla de existentiella frågor som sökande människor vanligen ställer.