Kapitel 7
Krishna:
Hör, Prithas son, hur du skall lära känna mig fullkomligt när du med hjärtat fäst vid mig övar meditation och tar din tillflykt till mig. Jag skall undervisa dig i denna kunskap och dess förverkligande. När du har nått den insikten, återstår dig inget mer att lära.
Bland tusentals dödliga strävar kanske en efter fullkomning, och bland dem som så strävar känner mig kanske en enda sådan som jag är. Jorden, vattnet, elden, luften och akasha, manas, buddhi och ahankara är de åtta delar som mitt väsen består av. Det är det lägre. Ha klart för dig att mitt högre väsen är annorlunda och det som vet. Genom det upprätthålls världsalltet. Lär dig att hela skapelsen framspringer ur detta som från ett sköte - jag är hela världsalltets upphov, alstring och upplösning. Det finns ingen högre än jag, du rikedomens erövrare, och alla ting hänger på mig som dyrbara stenar på ett snöre. Jag är smaken i vattnet, du Kuntis son, ljuset i solen och månen, den mystiska stavelsen AUM i alla Vedaskrifterna, ljudet i rummet, mandomen i männen, den ljuva doften i jorden och glöden i elden. Jag är livet i alla varelser och koncentrationsförmågan hos dem vilkas sinnen är riktade mot anden. Lär känna mig, du Prithas son, som alla varelsers eviga frö. Jag är den vises visdom l och den starkes styrka. Och jag är kraften hos de starka som i handling är fria från begär och längtan. Hos alla varelser är jag det begär som styrs av moralisk riktighet. Vet också att de tillstånd som uppstår ur de tre egenskaperna, sattva, rajas och tamas, kommer från mig. De är i mig, men jag är inte i dem. Vilseledd av dessa tillstånd som föds av de tre egenskaperna, vet världen inte att jag är avskild från dem, högre, oförgänglig. Ty denna min gudomliga förmåga att förändra, som uttrycker sig genom de naturliga egenskaperna, är svår att övervinna, och bara de kan övervinna den som tar sin tillflykt till enbart mig. De onda bland människorna, de vilseledda och de lågsinnade, de som har berövats andlig insikt genom denna illusion och är demoniskt lagda, tar inte sin tillflykt till mig.
1. Betyder här buddhiprincipen.
Fyra slags människor som övar rättfärdighet dyrkar mig, Arjuna: de som är i nöd, de som söker sanningen, de som söker ägodelar och de vise, du son av Bharata. Av dessa är den bäst som äger andlig insikt och alltid är hängiven mig. Jag är utomordentligt kär för den vise, och han är kär för mig. De är i sanning alla ädla, men den andligen vise är i sanning ett med mig, därför att han med ro i hjärtat vandrar den stig som leder till den högsta vägen, som är just jag. Först efter många födelser finner den andligen vise mig som den Vasudeva som är allt detta, ty en sådan stor själ 2 är ytterst svår att finna. De som vilseledda av begärens mångfald är berövade den andliga visheten lägger sig till med särskilda riter, underkastade deras egen natur, och dyrkar andra gudar. I vilken form en hängiven än önskar dyrka i tro, så är det bara jag som besjälar honom till att göra det uthålligt, och förlitande sig på denna tro söker han försoning med sin gud och når föremålet för sina önskningar såsom jag ensam har bestämt det. Men den belöning som sådana kortsynta får är tillfällig. De som dyrkar gudarna går till gudarna, och de som dyrkar mig kommer till mig. De okunniga, vilka inte känner mitt högre väsen som står över alla ting och är undantaget från förfall, tror att jag, som inte framträder i yttre gestalt, existerar i synlig form. Höljd i min magiska förklädnad är jag inte synlig för världen. Därför känner världen mig inte som den ofödde och oförgänglige. Jag känner, Arjuna, alla varelser som har funnits, som nu finns, liksom alla som kommer att finnas härefter, men ingen känner mig. I födelsens stund, du son av Bharata, gör alla varelser sig skyldiga till misstag genom den motsatsernas illusion som framspringer ur åtrå och avsky, du fiendernas förgörare. Men det rättfärdiga livets män, vilkas synder har upphört och vilka är fria från motsatsparens illusion och står fasta i tron, de dyrkar mig. De som litar på mig och strävar efter befrielse från födelse och död känner brahman, hela adhyatma och hela karma. De som vilar i mig i vetskap om att jag är adhibhuta, adhidaiva och adhiyajna känner mig också i dödens stund.
2. Originalets ord är "mahatma".
Så lyder i upanishaderna, i den heliga Bhagavad-Gita, i vetandet om det Högsta Väsendet, i Hängivelsens bok, i samtalet mellan den helige Krishna och Arjuna, det sjunde kapitlet, som kallas: Hängivelse genom andlig urskillning.