12. Försenade verkningar
Fysiska verkningar fördröjs ofta
Vi vet att orsaker inte alltid får sina omedelbara verkningar under vårt innevarande jordeliv. En lättsinnig livsföring i ungdomen t ex, kanske inte får sin följdverkan förrän på ålderdomen.
I den materiella världen följer en verkan oftast omedelbart på orsaken, men den kan också fördröjas. Antag till exempel att en sten kastas upp på taket till en byggnad och stannar där under många år innan den stöts över kanten och faller mot marken. När stenen slutligen träffar marken är dess slagverkan lika stor som den skulle varit om stenen hade fallit omedelbart. Verkan är med andra ord fördröjd men inte förändrad.
Om fysiska verkningar sålunda kan försenas utan att förändras, har man då inte rätt att anta att verkningarna av människans tankar och handlingar kan försenas på liknande sätt och bevaras i ett slags osynlig reservoar, vars art vi ännu inte förstår? Det faktum att vi inte ser någon omedelbar verkan är således inget bevis för att denna verkan inte kommer att följa senare.
Att utlösa energier
Krut är en kemisk förening som innehåller energi i lagrat och latent tillstånd. Krutet är synligt men den lagrade energien är det inte. Den finns där emellertid och är på något sätt förbunden med kemikalierna. Då krutet antänds, frigörs energin.
Om en sådan lagring och utlösning av energi kan äga rum på det materiella planet, är det inte tänkbart att verkningarna av människans tankar och handlingar kan lagras och utlösas på liknande sätt? Vi vet ingenting om det "andliga krut" som en tanke kan producera, och vi vet ingenting om hur detta kan verka, men vi vet att tankar är energi av något slag och därför måste ha något slags verkan. Samma resonemang kan tillämpas på människans handlingar. Verkningarna av dessa kan bli fördröjda, men också de representerar energier som måste utlösas. Hur kan vi veta att dessa inte lagras i ett hörn av människans osynliga natur? Hur kan vi veta om inte en tanke eller handling eller en yttre omständighet kan fungera som den utlösande faktorn? Hur skulle vi annars kunna förklara de olika verkningar, ibland små, ibland stora, som ofta följer på obetydliga tilldragelser? När någon halkar på trottoaren kan detta resultera i ett blåmärke, men också i ett skallbrott och kanske döden. Ett litet skrubbsår på fingret kan läkas på några dagar, men också leda till blodförgiftning.
Varför passerar små orsaker ibland så omärkligt förbi, medan de andra gånger får vittgående verkningar? Om det finns lag och ordning i naturen måste verkan alltid vara proportionell mot orsaken, och eftersom det måste finnas en sådan lag måste skillnaderna i verkningarna bero på andra och för oss osynliga orsaker. Kan det inte vara så att de slumpartade händelserna - det mänskliga livets "tillfälligheter" - är att betrakta som utlösare av latenta energianhopningar som vi själva lagrat i det förflutna? De må vara goda eller onda, till fördel eller till nackdel för oss, men i varje särskilt fall är de verkningar av våra egna tankar och handlingar.
Sammanfattning
Om verkningar i den materiella världen kan bli försenade men slutligen medföra samma resultat som om de hade varit omedelbara, och om energi kan lagras under långa perioder i osynligt tillstånd - varför är det då inte förnuftigt att anta att verkningarna av människans tankar och handlingar kan försenas och samlas i något osynligt tillstånd, tills förhållandena tillåter dem att framträda? Och varför skulle inte verkningarna, när de en gång kommer, vara exakt desamma som de skulle varit om de hade inträffat omedelbart?