8. Vad som krävs av teorin

 

Om vi undersöker händelser som sker på grund av slump eller orättvisa i det mänskliga livet, märker vi att de kan grupperas under två allmänna rubriker:

1. "Okontrollerade händelser", dvs sådana händelser eller livsinslag över vilka individen inte har någon kontroll och vilka kommer till honom utan någon aktivitet från hans sida, t ex en ärvd sjukdom, förmånliga eller ogynnsamma levnadsvillkor vid födelsen, medfödda karaktärsdrag som hjälper eller hindrar honom osv. Till denna grupp hör olyckshändelser och sådana upplevelser som tvingas på oss genom andra människors handlingar.

2. "Kontrollerade händelser", dvs de händelser som avsiktligt genereras av individen själv men inte följs av motsvarande verkningar, t ex ogärningar som inte har lidande i släptåg och ansträngningar för det goda som inte bär frukt.

 

Okontrollerade händelser

Om dessa händelser lyder lagen för orsak och verkan finns det tydligen två möjliga förklaringar till dem.

(a) Antingen kan orättvisan i dessa händelser utjämnas i en tillvaro efter döden, eller också

(b) utgör händelserna verkningar av handlingar som individen själv har utfört under en tillvaro före födelsen till det innevarande livet.

Vilken är den mest logiska förklaringen av dessa två?

Om själen börjar sin tillvaro när kroppen föds är individen inte på något sätt ansvarig för de förhållanden i vilka födelsen placerar honom. Men dessa förhållanden har ändå ett starkt inflytande på gott eller ont över hans öde, och när döden kommer är han en bättre eller sämre människa delvis tack vare dessa förhållanden. Även om det är sant att denna orättvisa skulle kunna utjämnas i ett kommande liv, kan individens karaktär under tiden ha blivit sämre. Detta är en ny orättvisa som följer av den första.

Vidare kan vi inte låta bli att fråga: Vad är avsikten med denna olikhet i levnadsförhållandena? Varför måste vi över huvud taget utstå denna orättvisa? Somliga tror att det är "Guds vilja". Kan detta vara sant?

En genomsnittsmänniska skulle inte avsiktligt visa en sådan partiskhet, en sådan orättvisa och grymhet mot sina barn, även om hon hade för avsikt att rätta till det senare. Det skulle vara meningslöst att göra så. En kärleksfull mänsklig fader försöker göra sitt bästa för sina barn, och säkerligen skulle inte en välvillig Gud* göra mindre för sina barn. Han skulle se till att vartenda ett av dem fick den bästa möjliga starten i livet. Därför kan vi inte förklara alla de olikheter som vi föds in i som "Guds vilja", ty det skulle betyda att vi placerade Gud* under en vanlig människas nivå. Vidare skulle det vara ytterligt meningslöst att först pålägga någon en sådan orättvisa bara för att senare rätta till den. Därför måste vi medge att olikheterna vid födelsen inte kan förklaras med ett utjämnande efter döden, ty det skulle vara både orättvist och meningslöst.

Det enda alternativ som kan förklara olikheterna vid födelsen och andra "okontrollerade händelser" är att individen själv har existerat före födelsen. Alla livets slumpartade händelser förklaras då med att de är verkningar av handlingar som individen själv har utfört under en tidigare tillvaro.

Det finns inget som strider mot rättvisan i det antagandet. I ljuset av den förklaringen kan vi lätt skönja kedjan av orsaker och verkningar. Detta kommer att utvecklas mera i detalj längre fram.

 

Kontrollerade händelser

Låt oss så övergå till de "kontrollerade händelserna". Under den rubriken faller de handlingar som utförts av individen själv men inte medfört några verkningar i det innevarande livet.

Om rättvisa skall kunna skipas i detta fall kan döden inte vara slutet på vår tillvaro. Man skulle då undkomma en del resultat av sina onda handlingar. Det finns bara en möjlighet kvar. Om någon rättvisa skall kunna skipas, måste detta äga rum i en kommande tillvaro.

En version av föreställningen om försenad rättvisa är läran om himmel och helvete. Enligt denna lära tilldelas människan evig lycksalighet eller eviga kval alltefter de handlingar hon begått under sitt liv på jorden. Om detta vore sant skulle det inte kunna betraktas som rättvist, ty verkan skulle inte stå i någon rimlig proportion till orsaken. Inte ens en vanlig människa skulle vara så orättvis. Hur skulle då en god och rättvis Gud* kunna vara det? En evig helvetesvistelse skulle vara en mycket större orättvisa än att låta ett jordelivs oförrätter bli osonade.

Läran om evig lycksalighet eller evigt lidande erbjuder inte en lösning som stämmer överens med våra krav på rättvisa. En utjämnande vedergällning fordrar en tillvaro efter döden, under vilken vi skördar verkningarna av de handlingar som inte bringats till mognad under det innevarande livet. En livsåskådning som tillgodoser rättvisekravet måste därför innefatta både en tillvaro före födelsen och en tillvaro efter döden. Det måste ha varit under någon tidigare tillvaro som människan sådde de orsaker, vilkas verkningar hon skördar i form av livsvillkor vid födelsen. Det måste vara under en tillvaro efter döden som icke utjämnade orsaker, vilka hon satt i gång, kommer att balanseras.

En sådan livsåskådning skulle vara acceptabel för såväl människans högre strävanden och längtan som för hennes förnuft och logik. Den skulle stämma överens med föreställningen om en god och rättvis Gud* och den skulle passa in i utvecklingsplanen och förutsätta en värdig avsikt med livet. Vilken lära kan uppfylla alla dessa fordringar?

 Till Avsnitt 9

Till Innehållsförteckning