Att öppna sig för broderskap
SBD
En del människor betraktar teosofin som en samling idéer: reinkarnation, karma, andlig emanation, evolution osv. Men att teosofin skulle uppfattas på det sättet var inte avsikten hos dem som grundade Teosofiska Samfundet. De sade att teosofin inte är en ny religion eller ett nytt tankesystem av dogmer eller trosföreställningar som samfundet vill pracka på mänskligheten. Samfundet är en kamratkrets som uppmuntrar den enskilda människans undersökningar av tillvarons mysterier. Det lägger tonvikten på det alltomfattande broderskapet, och välkomnar människor av vilken religiös eller filosofisk övertygelse som helst så länge de erkänner principen om broderskap och andras rätt att ha sin egen världsbild och livsåskådning. De teosofiska lärorna är inte en färdiglagad anrättning som alla lätt kan ta till sig. Snarare är den perenna filosofin någonting för var och en att upptäcka och tolka - inte för att verkligheten är relativ, utan för att varje individs grepp om den blir det.
Den vikt vi lägger vid trosföreställningar och idéer kan få oss att fråga: vad vet vi egentligen? Vi accepterar eller förkastar oavbrutet påståenden, fakta, teorier, tankegångar. Vi har inte personlig kunskap om allt som livet gör oss uppmärksamma på: vår okunnighet om fakta är alltför stor, våra varseblivningar och tolkningar är ofta förvrängda och vårt sinne är alltför makligt. När vi ställs inför nya eller varandra motsägande idéer, vänder sig de flesta av oss till en tillförlitlig auktoritet som för vår räkning får avgöra vad som är sant. Denna auktoritet kan vara en bok, en tankebyggnad, en person eller antaganden som vi dittills samlat ihop. Många västerlänningar låter den rådande vetenskapliga uppfattningen bli domaren, andra vänder sig till bibeln, koranen eller veda - och även till den nutida teosofiska litteraturen.
Vem vi låter stå mellan oss och verkligheten är en viktig fråga - lika viktig som vem vi låter stå mellan oss och gudomen. Vi kan t o m fråga oss om vi behöver någon förmedlare. Kanske berodde Buddhas vägran att diskutera vissa metafysiska frågor på att en auktoritet alltid är inblandad när en uppfattning sträcker sig bortom den personliga erfarenheten. Han lade istället tonvikten på människans medvetande och den praktiska livsföringen - områden på vilka individen själv kan observera, uppleva och pröva. Kanske är detta också skälet till att Teosofiska Samfundet är grundat på idén om det alltomfattande broderskapet, med frihet för tro och samvete. Samfundet bygger inte på doktriner och blind tro utan verkar främst för att göra broderskapstanken till en levande kraft i människans dagliga liv.
Innebär detta att filosofiska, vetenskapliga och religiösa ämnen som övergår vår egen personliga erfarenhet är oviktiga för oss? Vad är det för nytta med att diskutera historia, naturfrågor, världsalltets och människans framtid eller materiens och energins strukturer och egenskaper? Som människor är vi delar av den kosmiska helheten, och förståelsen av världsalltet och dess innehåll är därför nyttig för oss på samma fundamentala sätt som förståelsen av vår egen varelse är det. Dessutom är sådana kunskaper abstrakta bara när vi inte förstår att tillämpa dem. Varje faktum blir användbart när vi väl funnit ett sätt att bruka eller missbruka det. Vår civilisation använder sin uppfattning om den materiella världen till att skapa teknologier som föder, skyddar, botar, transporterar och roar oss. Religiösa uppfattningar torgförs i lika sakliga termer som medel att kontakta gudomen, att tillförsäkra de troende fördelar i den synliga och den osynliga världen, eller att åstadkomma moralisk och social ordning. Men låt oss, mitt i all den information som är tillgänglig för oss, inte förväxla verbala eller matematiska beskrivningar av verkligheten med verkligheten själv utan vara fria och öppna i våra utforskningar.
Hur kan vi då, för att verkligen veta, lära oss varsebli verkligheten på ett klarare och exaktare sätt? Även om intellektet och intuitionen är ofullkomliga och begränsade, är de våra bästa vägledare till en bättre förståelse av SANNINGEN, och det är enbart sanningen vi söker. Vi kan förfina våra varseblivningar genom oberoende tänkande och forskning, vägra att acceptera andrahandsinformation som definitiv och ifrågasätta varje auktoritet. Att undersöka sig själv och företa objektiva analyser låter en varsebli de grunder på vilka man gör sina bedömningar, liksom vad eller vem som man låter stå mellan sig själv och verkligheten. Det djupa grävandet i vårt inre kan avslöja dolda tanke- och känslomönster och ge oss möjligheter att förändra oss och växa. Det är våra handlingar, känslor och tankevanor - inte våra åsikter - som avslöjar vad vi verkligen tror i vårt innersta.
Vår uppgift är inte att öppna upp andra människor för våra synsätt utan att öppna upp oss själva för livet och för andra. Det ligger en oerhörd egoism i attityden att vi vet bättre än andra människor vad som är gott och bra för dem. Våra medmänniskor är inte avsedda att utgöra föremål för våra ädla syften eller av oss bli formade till vår avbild. Vi har som individer olika synsätt på tillvaron, beroende på de olika antaganden vi gör och auktoriteter vi väljer. Vi måste acceptera denna konsekvens av vår mänskliga ofullkomlighet utan att låta motsättningarna mellan de olika auktoriteterna fjärma oss från varandra. Att villkorslöst omfamna sina medmänniskor sådana de är och utan avsikt att förändra dem, är att praktisera broderskapstanken och göra den till en realitet i ens liv.