Experiment med tidsupplevelsen

Herbert Edlund

Hypnotiska experiment med vår mänskliga tidsupplevelse har bl a utförts av den norske psykologen Harald Schjelderup. Experimenten visar att ett långt och innehållsrikt upplevelsematerial kan rymmas inom en kort tidsperiod av hypnotisk trans. Med andra ord så kan en försöksperson i trans under t ex två sekunder uppleva ett händelseförlopp som i det normala vakentillståndet sträcker sig över en timme. Därvid tycker försökspersonen att den två sekunder långa upplevelsen faktiskt varade i en hel timme.

Vid ett sådant experiment gav Schjelderup en kvinna suggestionen att hon skulle uppleva ett helt liv medan han höll handen på hennes panna. Det livet skulle vara av ett annat slag än det hon nu levde. Det skulle vara förlagt till en annan plats och en annan tid. Schjelderup höll handen på hennes panna i en minut och under den korta tiden upplevde hon ett liv som kinesisk kvinna.

Under upplevelsen var hon flicka, ung kvinna, medelålders och gammal. Hon befann sig i ett tidsskede som hon förmodade var Ming-perioden och vistades i de mest skiftande miljöer. Hon gick med små trippande steg, vilket hon trodde berodde på att fötterna var snörda. Hon var finlemmad, hade små mandelformade ögon och mörkt hår som var uppsatt i en stor bred valk. Som ung kvinna var hon bl a nere vid hamnen och där fanns det djonker och män med hårpiskor. Som vuxen hade hon en viss ställning eftersom hon kunde läsa och skriva. När hon blev äldre satt hon dagligen flera timmar i ett bibliotek och läste.

Upplevelsen var mycket livfull, färgrik och detaljerad. Hon mindes efter transen hur porslinet och hur mönstret på en klänning såg ut. Hon mindes att floden var blå, att djonkerna hade bruna segel och att männen på dem var klädda i urblekta byxor och tröjor. Hon mindes barn som lekte, tehus och matställen, unga kvinnor i sidendräkter med fågel- och blomstermotiv. Hon mindes sin man osv.

Man frågar sig naturligtvis var materialet till denna livfulla upplevelse hade sitt ursprung. Försökspersonen visste inte i förväg vilket slags upplevelse Schjelderup skulle framkalla och kunde därför inte ha förberett sig på något sätt. Det kinesiska livet var alltså inte utarbetat på förhand. Det tycktes komma till samtidigt som det upplevdes under loppet av en enda minut.

Schjelderup själv pekar på två förklaringsmodeller. Antingen var det fråga om en plötslig visuell reproduktion av något som försökspersonen tidigare hade hört berättas eller läst, eller var det fråga om ett diktverk som med hjälp av skapande fantasi producerades på ofattbart kort tid. Schjelderup trodde att materialet möjligen var hämtat från någon av författarinnan Pearl Bucks romaner och lät därför två personer undersöka om så var fallet. Dessa hittade dock inga iögonfallande anknytningar till romanerna. Schjelderup pekar då på möjligheten att försökspersonen hade en regressionsupplevelse av ett tidigare liv.

Man kan tro vad man vill om upplevelsematerialets ursprung. Uppenbart är dock att experimentet stöder uppfattningen att tiden är relativ, att den inte är något ogripbart som med jämn hastighet oupphörligt rör sig rakt framåt.