Om det mänskliga språkets utveckling


G de Purucker

 

Den sjätte och den sjunde rotrasen kommer att använda språk av olika slag, lik­som den nuvarande femte gör det, men den konstanta tendensen är att de oli­ka språken kommer att alltmer likna varandra. I den sjunde runden på denna vår glob kommer det bara att finnas ett språk, och det språket kommer att vara näs­tan ljudlöst. Tankar kommer att befordras längs de eteriska ström­marna, nå­got som är vida mer än vanlig telepati. De levande varelserna kom­mer vid den tiden att veta vad som försiggår i deras omgivning och i deras med­va­rel­sers sinnen. Vi sjönk ganska djupt när vi lade oss till med talspråk. Språk är ingen­ting att vara stolt över. Språket är ett bristfälligt instrument för tanke­verk­samheten. Alla vet vi hur otillräckliga orden är för att förmedla tankar.

Under den första rotrasen behövde vi inte något språk. Vi hade det inte där­för att vi inte behövde det. Vi hade inte stigit tillräckligt långt ned i materian. Vi hade inte förlorat våra inre förmögenheter i så stor utsträckning att vi be­höv­de lägga oss till med den klena ersättning för stum kommunikation som talförmågan utgör. Den första rotrasens människor befann sig i ett tillstånd som i många avseenden kan jämföras med ett nyfött barns. Ett nyfött barn talar inte. Det uttrycker sig med enkla ljud. I mentalt avseende befann sig den första rotrasens människor i förvirring, i ett drömlikt tillstånd. Vi talade inte. Vi hade ingenting att tala om.

Den andra rotrasens människor började ge mer eller mindre artikulerade to­­ner, skrik, grymtningar, jämmer etc ifrån sig. Dessa olika ljud kom efterhand att betyda någonting. En del ljud kom att betyda fara, andra uttryckte glädje osv. I viss utsträckning gäller detta i våra dagar fortfarande för det nyfödda barnet. Innan barnet lärt sig tala förstår föräldrarna barnets försök att göra sig förstått med ljud av olika slag.

Under den tredje rotrasens första del blev ljuden allt bättre formulerade och systematiserade, och på så sätt tog det verkliga språket sin början. Det tidiga språ­ket under den tredje rotrasen var onomatopoetiskt, dvs ljudhärmande, som när man t ex säger vovve eller plask.

Under den fjärde rotrasen utvecklades böjningsspråket - en rent mental ska­pelse. Men den tid kommer då vi kan klara oss utan språk. Redan idag bör­jar vi göra oss förstådda med hjälp av gester, handrörelser, blinkningar etc. Det­ta är ljudlös intelligent kommunikation, och den ljudlösa kom­mu­ni­ka­tionen kom­mer att utvecklas under kommande tidsåldrar.

Till index