Upptäckten

 

Jules van Bergen

 

 

 

Mitt sanna jordeliv, min verkliga födelse, började när jag tagit till mig ett antal nya idéer. De kom som en fullständig överraskning, men tiden var mogen för mig att möta dem. Kokongen öppnades och fjärilen flög ut i världen.

     Först senare förstod jag vad miraklet väckt till liv: idéer om en ut­veck­ling utan slut, om ett tilltagande avslöjande av det sanna jaget, om ett sig hela tiden vid­­gande medvetande med själar som i cykel efter cykel kommer och går i nya skep­na­der - utforskare på ett gränslöst fält av erfarenheter.

     Uppenbarandet av denna storslagna vision träffade mig som ett blixtned­slag. Fängelsets dörrar slogs upp. Allteftersom tiden går vidgar sig visionen och blir klarare.

     Liv i mikrokosmen, liv i makrokosmen, över­allt liv utan gräns, med varel­ser på varje tänkbar nivå av utveckling.

     Jag har fått vingar. Föreställningsförmågans vingar bär mig genom synliga och osynliga världar, och gör mig till resenär i det oändliga universum. Jag kan aldrig återvända till mitt forna fängelse. Jag befinner mig på en pilgrims­vandring mot min nuvarande utvecklingscykels höjdpunkt, och ser min posi­tion med nya ögon. Jag känner igen mina medvandrare på pilgrimsleden, och de som vand­rar framför respektive bakom mig.

     Att upptäcka detta var som att hitta en vägledare. Jag behövde inte mer ”teo­ri”. Jag visste nu vad jag skulle göra. Det var tid att sätta igång. Skillnaden mellan det som var viktigt och inte viktigt stod klar, men tiden är knapp, så det gäl­ler att använda den så effektivt som möjligt.

     Framåt mot den närmaste bergstoppen, och sedan mot nästa och nästa… Hela tiden fram­åt.

     En skrämmande vision för det trångsynta sinnet, men en fröjd för det upp­lysta. Den kosmiske resenären inom oss, vår inre gudomlighet, har sänt oss ut på vandringen. Den som förstår denne inre vägledare kan inte längre gå vilse. Han eller hon har funnit vägen till sin inre sol, och vägen är så fängslande och glädjefylld att den själv upplevs som målet. Vandraren har upptäckt den och prö­­vat den genom egen erfarenhet, och vet att den är den kungliga väg som alla befriade själar följer. Den är medkänslans väg: att vandra tillsammans med alla andra levande varelser mot en lysande framtid.

 

Till index