Världskrisen och tankefriheten


G de Purucker




Det största felet med världen av idag är att människorna söker tvinga sina åsikter på andra. Alltsedan Roms undergång har det stora felet med män­niskorna i Europa, liksom i Amerika, varit att de sökt tvinga andra att tänka på samma sätt som de själva i religiösa, politiska och många andra frågor.

     Det är detta som tänt martyrbålen. Det är detta som sänt ut band av rövare och marodörer för att mörda. Det är detta som avfattat och undertecknat fördrag, vilka på­tvingats nationer. Det är detta som oroar oss i dag. Man ser det över­allt. Man märker det också i de länder som åtnjuter fred. Man finner det i vå­ra sociala förbindelser med varandra. Det förefaller som om Väs­terlandets män och kvinnor inte kan känna sig lyck­liga om de inte får tillfälle att med stör­re eller mindre framgång påtvinga andra sina föreställ­ning­ar om vad som är rätt, om hur världen skall styras och saker och ting utföras, och speciellt om vad andra människor bör tro och känna. Med tanke på det höga värde vi männi­skor sätter på vårt eget livs frihet och vår egen rätt att tän­­ka fritt, är det lätt att förstå varför följderna vanligen blir tragiska.

     Man kan döda människor, man kan fängsla deras kroppar, man kan skända och förvrida deras tankar och hjärtan, men man kan inte slå den mänskliga själen i bojor. Den kommer att frigöra sig. Och så upprepas den gamla tragedin. Det tragiska ligger inte så mycket i det svåra mänskliga lidande som förorsakas, utan snarare i den stora förlusten av allt det som undertrycks och tillintetgörs i andra människors tankar och hjärtan.

     Vet ni varför allt detta händer? Helt enkelt därför att flertalet människor in­te är besjälade. Jag menar inte att de inte har några själar. Jag menar att deras sjä­lar inte är ak­tiva, inte skapande. De sover i själsligt avseende. Detta har till följd att de till stor del lever som djur, till och med sämre, ty djuren är styrda av en instinkt som hos dem vidmakthåller ett visst mått av respekt för andra djur. Människorna däremot har ett förslaget och opålitligt sinne, och när de är begåvade med intel­ligens kan resultatet bli tyranni: re­ligiöst, politiskt, socialt. De påtvingar andra män­niskor vissa idéer och tankar eller en viss livsföring. Och detta kallar vi "Västerlandets frihet".

     Frihet! En av himlens mest välsignade gåvor, men i högsta grad missbrukad av oss västerlänningar i det vi ansett oss ha frihet att förmå andra människor att acceptera våra åsikter och tvinga dem att kopiera våra institutioner och våra metoder. Och resultatet: ett förhindrande av blomningen hos miljoner män­ni­skosjälar som annars skulle ha utvecklat sin egen skapar­förmåga och bidra­­git med sitt tillskott till den gemen­samma mänskliga skattkammaren.

     Enligt den lära som förkunnas av visdomens mästare ligger den högsta visdomen i sympati för människornas själar och i en strävan att göra vårt eget liv till exempel på vad vi förkunnar: rättvisa, broderlig kärlek, förbarmande, medkänsla, hjälpsamhet. Ett sådant exempel lockar till efter­följd. Det lyser likt ett fyrtorn i den mörka natten.

     Vi lever i en tid av våldsregementen. Överallt framträder strävanden att undertrycka med våld. Ni vet vad det inne­bär inom mekaniken. På samma sätt kommer undertryckandet av människosjälarnas förhoppningar, det våldsamma häm­­mandet av vad som en dag måste få sitt utlopp, att framkalla ex­plosioner. De största män som någonsin levt på jorden har lärt oss att vägen till frid, lycka, tillväxt, framgång, rikedom och alla goda ting i livet är att behandla and­ra som man själv vill bli behandlad. En män­niska som gör detta är en besjä­lad människa. Hon tillhör dem som avhållit sig från att påtvinga andra sin vil­ja och i stället väckt och fostrat skönheten i andras själar.

     Om män och kvinnor ville följa den enkla regeln att avstå från att för­söka tvinga sina åsikter på andra människor, skulle enligt min bedömning nittionio procent av världens elände, lidande, blodsutgjutelse och brott upphöra.

Till index

­