Utanförkroppenupplevelser
Definition
I sitt normala vakentillstånd tycker människan att hennes upplevande medvetande - det s k egot -
befinner sig någonstans i hjärnan. Därifrån genomstrålar egot resten av kroppen och identifierar sig
på så sätt med denna i dess helhet. Med hjälp av kroppens sinnesorgan kan egot varsebli omvärlden,
och på sin plats i hjärnan kan det utöva själsliga aktiviteter på tankarnas, känslornas, minnets osv
områden. Kroppsfunktionerna, varseblivningarna av omvärlden och det själsliga materialet i form av
idéer, tankar, känslor, begär, minnen etc utgör ingredienserna i egots upplevelser, och dessa
upplevelser tycker sig egot alltså ha på sin plats inne i hjärnan. Utmärkande för det normala
vakentillståndet är att egot då är självmedvetet, dvs har förmågan att analysera och reflektera över
sin organism och sina upplevelser i denna.
Men vistas då egot alltid - dag och natt - i den fysiska kroppen och har alla sina upplevelser på sin
plats i hjärnan? Nej, säkerligen inte. Av många vittnesbörd att döma kan egot lämna kroppen och med
sina sinnes- och själsförmågor inta en position utanför denna. I den positionen kan det varsebli
omvärlden och vad som händer där, och ha sina upplevelser av sinnesintryck, tankar, känslor, minnen
etc. Egots förnimmelse av att vara utanför sin kropp, och de upplevelser det då har, kallas
utanförkroppenupplevelser.
Men eftersom det inte i alla fall av utanförkroppenupplevelser finns omständigheter som talar för att
egot faktiskt har befunnit sig utanför kroppen, får man också räkna med att utanförkroppenupplevelser
kan tilldra sig i vad som kallas individens (egots) inre subjektiva rum och i den meningen vara
illusoriska. Begreppet utanförkroppenupplevelser kan därför definieras som upplevelser, under vilka
det upplevande medvetandet (egot) varseblir eller tycker sig varsebli omvärlden från en position
utanför sin fysiska kropp.
Med den definitionen innefattas den företeelse som kallas autoskopi inte i begreppet
utanförkroppenupplevelser. Vid autoskopi är egot kvar i den fysiska kroppen, men ser en eterisk
dubblett av denna framför sig. Den eteriska dubbletten kan röra sig och agera självständigt, och
förefaller därför vara i besittning av ett eget medvetande.
Förekomst
Utanförkroppenupplevelser är ganska vanliga. De förekommer hos alla folkslag över hela jorden, och vi
har beskrivningar av dem från antiken och framåt. Ser vi till vår egen tid och kulturkrets finns det
undersökningar som visar att mellan 10 och 20 % av oss har en eller flera under vårt liv. Vanligen
har man endast en enda upplevelse, och denna uppkommer som regel helt oförberett och spontant. Man
brukar få upplevelsen när man är mellan 15 och 35 år gammal och faktorer som kön, utbildning, yrke,
religiös övertygelse etc tycks inte ha någon betydelse i sammanhanget. I allmänhet ligger eller
sitter man då upplevelsen kommer. Det är mycket sällsynt att man står eller befinner sig i rörelse.
Den spontana utanförkroppenupplevelsen kan uppkomma i det normala vakentillståndet men också i
tillståndet mellan vakenhet och sömn, dvs när man håller på att somna respektive vakna. Dessutom kan
den uppkomma under sömn, under narkos, under meditation, vid trans, vid s k klinisk död och under
olika andra medvetandetillstånd.
Men utanförkroppenupplevelser uppkommer inte bara spontant. De kan också framkallas med
hjälp av hypnos och diverse andra tekniker, liksom med hjälp av psykedeliska droger och genom rena
viljeakter. Det är dock ytterst få personer som förmår framkalla dem viljemässigt, något som är
nödvändigt för att de skall kunna studeras under kontrollerade laboratorieförhållanden.
Tolkningsmodell
Studerar man de beskrivningar av utanförkroppenupplevelser som föreligger, fascineras man av
upplevelsernas ibland mycket sällsamma innehåll, och man frågar sig givetvis om alla är illusoriska
eller om en del av dem är verkliga. Ty om en del av upplevelserna på goda grunder kan klassificeras
som verkliga, då spricker den i naturvetenskapliga kretsar så dominerande mekanistiska världsbilden
och den därtill hörande uppfattningen att medvetandet och själslivet bara är produkter av hjärnans
fysikaliska och kemiska processer. Helt nya perspektiv för besvarandet av våra existentiella frågor
öppnar sig. Frågor som "finns det fler tillvaroplan än det fysiska" och "överlever människan sin
fysiska kropps död" kan besvaras jakande, och av utanförkroppenupplevarnas erfarenheter kan vi bygga
upp en visserligen mycket fragmentarisk med dock trovärdig kunskap om några av verklighetens fördolda
sidor.
När man analyserar utanförkroppenupplevelser för att bedöma om de var verkliga eller illusoriska,
spelar det ingen roll om de var spontana eller framkallade och i vilket medvetandetillstånd de
uppkom. Dessa faktorer i sig utgör inga bevis eller indikationer på verklighetsanknytning, och det är
sådana man letar efter. Att i denna framställning behandla ett större antal av de många kategorierna
av utanförkroppenupplevelser skulle föra för långt. En begränsning är nödvändig, och jag kommer
därför bara att anföra exempel på utanförkroppenupplevelser som uppkommit under sömn och normal
vakenhet. Och för att vid tolkningen av deras innebörd inte behöva peka på alltför många, mer eller
mindre långsökta tolkningsalternativ, tolkar jag dem mot en enkel bakgrund av föreställningar som
anknyter till Den esoteriska traditionen. Denna föreställningsbakgrund kan
givetvis diskuteras och ifrågasättas. Den är dock erfarenhetsmässigt väl underbyggd och kan i korthet
beskrivas på följande sätt:
Vid verkliga utanförkroppenupplevelser har det upplevande medvetandet - egot - lämnat sin
fysiska kropp och befinner sig antingen i en annan subtilare kropp av i allmänhet samma form och
utseende som den fysiska, eller tycker det sig vara fritt och rörligt utan en kropp av specifik form
och substans. Upplevelserna kan äga rum (1) på det fysiska tillvaroplanet eller (2) på något
icke-fysiskt tillvaroplan av s k astral eller mental karaktär, där materian kan vara så subtil och
lättrörlig att den lyder tänkandets formbildande kraft. De icke-fysiska tillvaroplanen är objektiva
plan som genomtränger och omger jorden. De har sina respektive miljöer och rymmer varelser av diverse
slag, bl a gestalterna av sovande och döda människor.
Illusoriska utanförkroppenupplevelser tilldrar sig i egots inre subjektiva rum. Detta är
subjektivt i betydelsen att vara egots privata värld på ett mentalt tillvaroplan, en värld av tankar
och minnen i mental materia vilken egot helt korrekt uppfattar som en solid och påtaglig verklighet.
Man kan föreställa sig det inre rummet som ett mentalt fält i egots organism, vilket omger egot. De
illusoriska utanförkroppenupplevelserna kan kallas hallucinatoriska och deras underlag för inre
hallucinationer, dock i betydelsen att hallucinationerna på sitt eget plan och för det upplevande
egot är substantiella realiteter.
Låt oss då mot denna föreställningsbakgrund betrakta några exempel på utanförkroppenupplevelser som
uppkommit under sömn respektive vakentillstånd. Vi börjar med fyra exempel i den första kategorin.
Alla fyra handlar om vanliga drömmar, dvs drömmar i vilka egot inte är så pass självmedvetet att det
inser att det drömmer och kan göra avsiktliga ingrepp i drömförloppet.
Utanförkroppenupplevelser under sömn
Exempel 1: En pojke drömmer en natt att han befinner sig i ett rum på ett sommarställe, där en av
hans farbröder ligger svårt sjuk. I rummet finns också pojkens far och några andra personer. Den
sjuke talar med dem och pojken hör varje ord som yttras. Efter en stund ser pojken farbrodern dö. Han
vaknar då och konstaterar att klockan är två på natten. Några dagar senare åker pojken till
sommarstället och fadern berättar för honom om dödsfallet. Därvid återger fadern något av vad den
döende sagt. Detta stämmer inte riktigt med vad pojken hörde i drömmen och han frågar: "Sade inte
farbror så och så?" Fadern medger att pojken har rätt, och denne berättar då allt han hört och sett.
Alla detaljer visar sig vara helt korrekta. När pojken frågar efter klockslaget för farbrodens död
svarar fadern: "Klockan två."
Bekräftelsen av det pojken såg och hörde vid dödsbädden utgör ett bevis för eller - om man så vill -
en mycket stark indikation på att utanförkroppenupplevelsen var verklig. Exemplet visar att vi under
sömnen kan övervara händelser på det fysiska planet utan att bli sedda av de vakna människorna.
Exempel 2: Fast han ligger hemma i sitt eget hem och sover, uppenbarar sig en man en morgon för en
kvinnlig bekant i hennes sovrum. Hon ser honom stå vid sin säng. Han står där fullt påklädd utan att
säga något, men ser så fast och verklig ut att hon tror honom stå där i fysisk gestalt. Själv är hon
vaken och kan höra sin bror vissla i rummet intill och sin mor gå uppför trappan till hennes rum. Då
modern öppnar dörren försvinner uppenbarelsen. Mannen har själv inget minne av att han i drömmen
besökt kvinnan.
I det här exemplet finns det ingen stark indikation på utanförkroppenupplevelse. Uppenbarelsen kan
mycket väl ha varit en yttre hallucination, skapad av den kvinnliga bekanten själv, eller en mental
bild som sänts henne av den sovande mannen. Om mannens ego verkligen var ute på äventyr i en
subtil kropp, visar exemplet att vi under sådana äventyr på det fysiska planet kan bli sedda av vakna
människor även om vi inte kommer ihåg det när vi själva vaknar.
Exempel 3: Sent en kväll sitter en man och slumrar och drömmer då att han springande är på väg mot
sitt hem. Hemkommen öppnar han ytterdörren och rusar uppför trappan till övervåningen. Halvvägs uppe
vänder han på huvudet och ser då sin far stå i hallen och betrakta honom. I samma ögonblick vaknar
han och tittar på klockan. Den är ett par minuter över tolv. Han beger sig då omedelbart hem och
finner vid hemkomsten att familjen fortfarande är uppe. Fadern frågar när han kom hem. Mannen svarar
att han just kommit, men fadern frågar då om han inte kom redan vid tolvtiden och berättar att han
vid tolvtiden hade hört ytterdörren stängas och sedan sett sonen rusa genom hallen och uppför trappan
till övervåningen. Han hade också sett sonen kasta en blick på honom, för att sedan försvinna.
I detta exempel betraktade fadern och sonen medvetet varandra, ett faktum som definitivt talar för
att sonen hade en verklig utanförkroppenupplevelse.
Exempel 4: En sjuårig flicka drömmer en natt att hennes bortreste far är hemma och att han ber om ett
glas öl. Flickan hämtar ölet och ser hur fadern dricker det. Hon beskriver drömmen för sin mor så
snart hon vaknat. Några dagar senare kommer det ett brev från fadern där han berättar att han haft en
märkvärdig dröm, i vilken han var hemma och drack ett glas härligt öl som dottern hämtade åt honom.
Här drömmer alltså två personer samma dröm. Givetvis kan vi tolka den som telepati, men också som en
verklig utanförkroppenupplevelse. I så fall visar den att vi under sömnen kan umgås med andra sovande
människor. Exempel 1 visade ju att vi under sömnen kan bege oss till avlägsna platser på det fysiska
planet. Detta gjorde fadern. I en subtil kropp som dottern uppenbarligen såg begav han sig hem och
drack där ett glas öl av subtil substans som dottern hämtade åt honom.
Detta om utanförkroppenupplevelser under sömn. Vi övergår så till utanförkroppenupplevelser som
uppkommit i det normala vakentillståndet.
Utanförkroppenupplevelser, uppkomna i det normala vakentillståndet
Exempel 5: En man ligger en kväll på sin soffa och tänker koppla av en stund med en cigarr. Då blir
han yr, och utan att veta hur det gått till befinner han sig plötsligt mitt i rummet och betraktar
sin kropp på soffan. Sedan upptäcker han att han kan se rakt igenom väggen in till grannen, där han
aldrig varit. I samma ögonblick som han tänker betrakta tavlorna där inne lite närmare, känner han
sig fara genom väggen till grannens rum. Väl inne ser han sig omkring, tittar på tavlor och möbler
och noterar titlarna på några böcker. Det är sent och det borde vara mörkt i rummet, men detta tycks
upplysas av ett sken som utgår från hans egen subtila kropp. En tid efter upplevelsen ordnar han så
att han får komma in till grannen och konstaterar då att rummet ser ut som han såg det. T o m
boktitlarna stämmer.
Resultatet av besöket hos grannen ger oss möjlighet att klassificera den här upplevelsen som en
verklig utanförkroppenupplevelse. Exemplet visar på något som är ganska vanligt i
utanförkroppensituationer, nämligen att egot kan utnyttja psi-förmögenheter (i det här fallet
klärvoajans) och att dess subtila kropp kan lysa med eget ljus.
Exempel 6: En manlig passagerare på ett fartyg mitt ute på Atlanten ligger en natt och sover i sin
hytt som är belägen i fartygets akter. Fram emot morgonen drömmer han att hans hustru, klädd i
nattdräkt, öppnar dörren till hytten. När hon ser att han har en hyttkamrat som ligger i hyttens
andra bädd blir hon tveksam stående på tröskeln, men går sedan fram och kysser honom. Därefter lämnar
hon hytten.
När mannen vaknar gratulerar hyttkamraten honom till dambesöket. På mannens fråga vad han menar
berättar hyttkamraten det han i fullt vaket tillstånd hade sett, och hans berättelse stämmer helt
överens med drömmen.
Väl hemma igen blir mannen omedelbart tillfrågad av hustrun om han haft besök av henne föregående
tisdagsnatt. "Besök av dig", svarar han, "när jag var långt ute till havs?" Hustrun berättar då att
hon den natten var ängslig för honom och inte kunde sova. Hon låg vaken och tänkte på honom tills hon
vid fyratiden på morgonen tyckte att hon gav sig iväg för att uppsöka honom. Hon svävade fram över
havet och träffade slutligen på ett svart lågt fartyg. Hon steg ombord, gick ned under däck, och
passerade en rad hyttdörrar tills hon kom fram till hans hytt i aktern. När hon öppnade dörren och
fick se hyttkamraten och att denne upptäckt henne, tvekade hon att gå in. Men så hade hon i alla fall
gått fram till sin man, gett honom en hastig kyss och sedan gått ut igen.
Hyttkamratens vittnesbörd bevisar eller indikerar klart att vi här har exempel på en verklig
utanförkroppenupplevelse. Den ägde rum på det fysiska planet och hustruns subtila gestalt var fullt
synlig för den vakne observatören.
Exempel 7: Ett barn går på en gata då det plötsligt känner sig sväva ungefär en meter framför och
över sin fysiska kropp och ser denna komma gående mot sig. Barnet har en egendomlig känsla av att
befinna sig på två ställen samtidigt.
Här är ett exempel på de sällsynta tillfällen när utanförkroppenupplevelsen uppkommer under det man
befinner sig i rörelse. Kroppen faller då inte till marken utan fortsätter att gå, laga mat, samtala
med någon eller vad den nu är sysselsatt med, och tycks därvid ha ett eget medvetande. I det här
exemplet uppkom också vad som kallas bilokation, dvs egot kände sig vara på två ställen
samtidigt.
Exempel 8: En kvinna som kan lämna kroppen viljemässigt råkar av misstag hamna i ett rum hos
främmande människor. Hon svävar strax under taket när dörren till rummet öppnas och en flicka som bär
på en trave tallrikar kommer in. Kvinnan sträcker ut ena handen och berör med pekfingret flickans
näsa. Flickan tycks först ta beröringen för en fluga, men tittar upp och får då se den ovanför henne
svävande skepnaden. Med ett skrik och ett uttryck av fasa i ansiktet släpper hon tallrikarna i
golvet.
Att flickan kände beröringen av fingret visar att den subtila kroppen kan ha förmågan att påverka
fysisk materia. Detta ger en av förklaringarna till de företeelser som kallas telekinesi och
poltergeistfenomen .
Som vi ser av de anförda exemplen på utanförkroppenupplevelser, kan bevisen eller indikationerna på
sådana upplevelsers verklighetsanknytning bl a bestå i att deras innehåll kunnat verifieras i
efterhand och i att upplevarnas subtila kroppar setts av vakna personer. Men det finns fler tecken på
verklighetsanknytning, bl a upplevarnas förnimmelse av att utträda ur, respektive återinträda i,
kroppen. Dessa tecken skall vi titta lite närmare på, och börjar med utträdet.
Utträdet ur och återinträdet i kroppen
Exempel 9: En man ligger vaken på sin säng när han känner ett slags köldvåg passera över sig. Hans
armar och ben börjar domna och efter ett par minuter är han oförmögen att röra sig. Han kan inte
heller se, höra eller känna någonting. Han tycker sig vara rent medvetande. Då känner han sig dras
uppåt och några meter utåt. Där börjar synförmågan fungera i den subtila kroppen. Denna reses från
sitt horisontella läge till upprätt och förs ned på golvet i stående ställning. Där får han kontroll
över den.
I det här exemplet separeras den subtila kroppen från den fysiska av mannens undermedvetna. Under
processen befinner han sig i det obehagliga tillstånd som kallas sömnparalys och kan inte
röra vare sig den fysiska eller den subtila kroppen.
Exempel 10: I avsikt att framkalla en utanförkroppenupplevelse lägger sig en kvinna bekvämt tillrätta
på sin säng med slutna ögon. Hon drar så att säga tillbaka sitt medvetande till ett rum inne i
huvudet, i vilket det finns ett slags "dörr" som leder ut ur kroppen. Allteftersom tillbakadragandet
fortskrider, sprider sig en domning från fötterna upp genom kroppen. Därvid känner hon sig som ett
klotformat pulserande väsen, vilket lämnar hjärtregionen och stiger upp i huvudet och puffar på
"dörren". Det passerar dörren och hon befinner sig utanför sin fysiska kropp i en subtil kropp med
samma utseende.
Här sker separationen inte på samma sätt som i det föregående exemplet, och detta kan tolkas som att
människan har flera subtila kroppar vilka lämnar den fysiska på olika sätt. Den tolkningen stöds av
de fall där egot förnummit dubbelseparation i det att det först lämnade den fysiska kroppen i en
subtil kropp, för att strax därefter lämna även den senare.
Hur som helst så har upplevarna i båda exemplen förnummit hur de i en subtil kropp lämnade den
fysiska. Dessa förnimmelser av själva separationen stärker beviskedjan för att människans medvetande
kan existera och ha upplevelser utanför sin fysiska kropp.
Beviskedjan stärks också av den påtaglighet som den subtila kroppen kan ha för
utanförkroppenupplevaren. Denne kan ofta se och ta på densamma och förnimma dess form. Det har
förekommit att upplevare i sin subtila kropp ställt sig framför en spegel och konstaterat att spegeln
återgivit bilden av den. Den subtila kroppen är vanligen klädd på samma sätt som den fysiska, men det
händer också att upplevaren finner sig vara klädd i någonting vitt. Man kan därför anta att den
subtila kroppens kläder skapas av upplevarens undermedvetna, ett antagande som stöds av de fall där
upplevaren med blotta tankekraften kunnat klä densamma i vilka kläder som helst.
Upplevarens sinnesförmågor fungerar i den subtila kroppen på samma sätt som i den fysiska, men är
ibland utökade med ESP-förmågor som klärvoajans och telepati. Smärtsignaler i den fysiska kroppen
tycks inte utlösa några smärtförnimmelser i den subtila. Denna är mycket elastisk och kan t ex
sträcka ut en arm till flera gånger dess normala längd. Den sägs också kunna antaga andra former än
den mänskliga.
Hur den subtila och den fysiska kroppen påverkar varandra är svårt att säga, men uppenbarligen äger
en viss kommunikation mellan kropparna rum. De är i vissa fall förbundna med varandra genom en av
flera trådar bestående elastisk kabel som brukar kallas "silversträngen". Utanförkroppenupplevaren
ser ofta den här strängen och att energi pulserar i den. Det är rimligt att betrakta strängen som en
kommunikationskabel mellan kropparna, genom vilken impulser kan sändas i båda riktningarna. Vi vet t
ex att sinnesstimuli på den fysiska kroppen kan återkalla den subtila. Det förefaller också som om
hjärtslagen i kropparna då är synkrona och att den subtila kroppens rörelser ger impulser åt den
fysiska att röra sig på samma sätt. Skulle den fysiska kroppen lyda de impulserna, kunde följderna
bli katastrofala. Det är därför sömnparalysen är nödvändig som skydd. De fysiska ben- och
armmusklerna är förlamade, medan andnings- och ögonmusklaturen kan arbeta som vanligt.
Silversträngen är flera centimeter tjock när kropparna är i omedelbar närhet av varandra, men
förfinas allteftersom avståndet mellan dem ökar. Den kan bli fin som tråden i en spindelväv, men
brister inte hur långt den än tänjs ut. Strängen tycks förbinda den subtila kroppens nacke med den
fysiskas panna, men kan också ses utgå från magregionen. Ibland syns två strängar.
Huruvida silversträngen löper i en rak linje mellan kropparna tycks vara oklart, men den anses i alla
fall markera den väg längs vilken den subtila kroppen färdas tillbaka till den fysiska för att
återinträda i denna. Att återinträdets olika faser kan förnimmas på samma sätt som utträdets, fast i
omvänd ordning, visas av följande exempel:
Exempel 11: Under vistelsen utanför kroppen känner en upplevare att silversträngen drar ihop sig, att
han dras baklänges mot kroppen med tilltagande styrka. Till slut svävar han åter i horisontell
ställning över den, oförmögen att röra sig. Sakta sänks den subtila kroppen ned mot den fysiska, för
att så snabbt sjunka in i den. Då kropparna förenas, tycks alla muskler i den fysiska rycka till på
en gång.
I det här exemplet bröts sömnparalysen då kropparna förenades. Så är dock inte alltid fallet. Det
händer att paralysen består efter föreningen, som om kropparna inte "kopplats ihop" ordentligt.
Upplevaren kan då inte röra den fysiska och får antingen lämna den igen för att göra ett nytt
återinträde eller ta herraväldet över den i etapper genom att t ex börja med att röra ett finger.
Återinträdet är inte alltid en så långsam process som i exemplet. Det tycks tvärtom vanligen ske så
snabbt att det inte märks och vara lätt att få till stånd. Det räcker med ett störande ljud, en
emotionell känsla eller egots blotta vilja att återvända till kroppen för att det undermedvetna skall
utlösa processen. Och liksom det finns olika sätt att utträda ur den fysiska kroppen, finns det olika
sätt att återinträda i den. En flicka berättar t ex att hon i horisontalläge flöt in genom huvudet
med fötterna före, ungefär som när man skjuter in en byrålåda.
Avslutning
Som framgår av det sagda kan det vara svårt att bedöma om en utanförkroppenupplevelse är verklig
eller illusorisk. Och inte får man mycket hjälp av vetenskapen. Dess företrädare är vanligen inte
benägna att se utanförkroppenupplevelserna som något annat än inbillningar. Medvetandet anses inte
kunna lämna den fysiska hjärnan och utanförkroppenupplevelserna tilldrar sig därför i en inre
fantasivärld av hallucinationer. Dessa anses liksom tankar inte ha någon objektiv materiell existens.
Men vad kan man i det perspektivet då säga om det märkliga fallet Ruth?
Ruth led av yttre hallucinationer och vände sig till en psykiater för att få hjälp. Det fick hon
också. Han lärde henne att ta kommandot över hallucinationerna och därtill skapa nya efter
gottfinnande. Ruth visade sig vara utomordentligt skicklig på att visualisera och lyckades bl a
visualisera fram en perfekt yttre gestaltkopia av sig själv. Denna bar samma kläder och samma ring på
vänster hand som Ruth. "Gå in i mig" sade gestalten till Ruth. Det gjorde hon och fann sig då
varsebli omvärlden från gestaltens position, dvs hon hade en utanförkroppenupplevelse. Vad var då
denna gestalt för något? Var den en hallucination, eller var den en subtil kropp som uppkommit genom
visualiseringsprocessen? Om den var en hallucination, hade den uppenbarligen någon form av reell
existens eftersom Ruths medvetande kunde gå in i den.
Fallet Ruth illustrerar hur komplicerad tolkningen av fenomenet utanförkroppenupplevelser är. Vad vi
behöver är naturligtvis mer forskning. Och sådan är möjlig eftersom utanförkroppenupplevelser kan
framkallas. Med hypnos och psykedeliska droger har redan en del resultat uppnåtts, men mer kan göras
med dessa hjälpmedel. Det finns också en rad tekniker med vars hjälp man kan framkalla
utanförkroppenupplevelser i vakentillståndet.
För den intresserade som vill forska på egen hand kan det vara frestande att försöka framkalla egna
utanförkroppenupplevelser. Men är detta helt ofarligt? Nej, sägs det i facklitteraturen. Det finns
faror som man inte får bortse från. Blodkärl kan brista i hjärnan, den subtila kroppen kan skadas med
motsvarande verkningar på den fysiska som följd, silversträngen kan brista med döden som följd, man
kan bli psykiskt förvirrad, kroppen kan bli "besatt" osv.
Det är alltså inte tillrådligt att på egen hand manipulera med de subtila kropparna i sin organism.
Experimentell forskning om utanförkroppenupplevelser bör bara företas av kvalificerade forskare under
kontrollerade förhållanden.