Fråga: Säger teosofin att vår jord är planetsystemets helvete? Om så är fallet, har då varje solsystem sitt eget helvete?
Svar: Många författare framför som sin uppfattning att jorden är det verkliga helvetet, men
teosofin anser inte att sanningen är så enkel. Buddha lärde uppenbarligen att det finns ett helvete
efter den fysiska kroppens död, och några av tillstånden i kamaloka är helt säkert helvetiska. Även
hinduismen lär att det finns ett helvete, skilt från jordelivet. Några kabbalister synes luta åt
åsikten att jorden är helvetet, och när vi ser hur svårt själen kan ha det här, tycks det också vara
så. Ty vad kan väl vara förskräckligare än att leva på jorden med full vetskap om att ens handlingar
här leder till ett ännu värre tillstånd efter döden och slutligen kan förinta själen? Men enligt min
uppfattning måste frågan om helvetet, liksom frågan om himlen, betraktas mot bakgrunden av att
människan är en tänkare som alltid tänker och som existerar därför att hon tänker. Hennes liv måste i
varje ögonblick och överallt vara resultatet av hennes tankar, det måste grundas på hennes tänkande
och få sin färg och verkan av detta. Om därför hennes tankar under livet efter kroppens död leder
till vävandet av en vacker himmelsk vävnad, så kommer hon att vistas i dessa tankar tills de är
uttömda, och när hon sedan återvänt till jorden blir livet där hennes enda helvete. Men om hon under
jordelivet - till sin förnöjelse eller inte - hänger sig åt tankar som leder till ett mörkt och
bittert liv i kamaloka, då utgörs hennes helvete av detta fasansfulla tillstånd, i jämförelse med
vilket jordelivet framstår som himmelskt. Och hennes återvändande till jorden blir ett återvändande
till himmelriket. Detta leder mig till slutsatsen att det lägsta och värsta helvetet måste vara ett
medvetandetillstånd, och att detta tillstånd måste vara utomkroppsligt och därför ett stadium i
kamaloka. Det här synsättet kan kasta ljus över olika slags helvetesskildringar, ty de fasansfulla
tillstånd som en del själar befinner sig i när de lämnat kroppen och dess begränsningar kan motsvara
just dessa skildringar, och deras uppehållsort bör vara i jordens närhet eftersom denna representerar
den grövsta formen av materia. I analogi härmed måste andra världar ha sina egna helveten av samma
slag, men jag tycker att det räcker med att vi nu begränsar oss till solsystemet. Alla idéer om
helvetet, hur förskräckliga de än är, förefaller mig vara baserade på beskrivningar av sådant som man
vet att sinnet och själen kan uppleva. En mardröm ger en viss uppfattning om vad helvetet kan vara,
ty i denna lider själen - utan sin kropp - av något som kroppen efteråt förstår bara utgjordes av
tankar. (W Q Judge : The Theosophical Forum)