Etik

Den tyske storskrävlaren baron von Münchhausen befann sig en iskall vinterdag på slädfärd, iklädd en varm päls. Han får syn på en trasig tiggare som frysande pulsar fram i snön. Han stannar släden, kränger av sig pälsen och ger den till tiggaren. Då hör han Guds röst som från himlen ropar ned till honom: ”Det här, Münchhausen, skall du ta mig fan inte ha gjort förgäves.”

     Den här humoristiska skrönan, där Gud med sitt okonventionella ordval lovar Münchhausen en belöning för hans goda gärning, fäster blicken på den etiska frågeställningen ”Vad menas egentligen med goda gärningar, och vad kan de leda till?”

     Vad som menas med goda gärningar han man i varje nation på jorden formulerat till en etisk kod, som i form av lagar och definierade dygder skall hålla samman nationen till ett kollektiv, där ordning och säkerhet ger medborgarna möjlighet att skapa sig en tillvaro av välfärd, lycka och glädje. Och till dessa goda effekter kan man lägga den belöning i form av en lyckofylld fortlevnad efter döden, som de olika religionerna utlovar åt de dygdiga.

     Granskar vi olika nationers etiska koder lite närmare, finner vi att de inte speglar en helt igenom gemensam uppfattning om vad som är gott respektive ont. Ett exempel på godhet i en nation, kan i en annan vara exempel på ondska och vice versa. Godhet och ondska framstår som relativa begrepp, vilka i stor utsträckning grundas på lokala värderingar och olika religiösa trosföreställningar. Utöver allmänt vedertagna bud som att inte själa , ljuga eller bru­ka våld, tycks en för alla människor på jorden lämplig och acceptabel etisk kod ännu in­te ha formulerats.

     Men finns det då inte en etisk kod som grundar sig på något annat än varierande värderingar och religiösa trosföreställningar? Jo, det finns det, och man upptäcker den om man studerar de likartade etiska utsagor som avancerade mystiker tiderna igenom har gjort. Dessa mystiker har genom egna observationer och erfarenheter på de icke-fysiska tillvaroplan man kallar andliga, mentala och astrala, fått djupgående och omfattande kunskap om de ske­enden på dessa plan som ligger bakom skeendena på det fysiska planet. Deras utsagor om etik grundar sig på denna kunskap, och kan sammanföras till en etisk kod som spänner över både det fy­siska och de icke-fysiska tillvaroplanen. Vi människor är med olika komponenter i vår or­ganism etablerade på alla planen, och den etiska koden omfattar därför in­te bara vårt tal och våra fysiska handlingar, utan också de idéer och önskningar vi levandegör i vår livsföring, det vi tänker i livets många olika situationer, och de känslor och begär vi ger uttryck åt.

     Denna etiska kod skall enligt mystikerna betraktas mot bakgrunden av att naturen på alla tillvaroplan är uppbyggd och fungerar i enlighet med automatiskt verkande naturlagar, som bland annat upprätthåller en sedlig ordning i skeendet på de olika tillvaroplanen. För oss män­niskor innebär den sedliga ordningen att vi med absolut rättvisa konsekvenser belönas eller bestraffas för de tankar, känslor, ord och handlingar, med vilka vi avsiktligt påverkar våra medmänniskor och andra levande varelser, eller vår egen organism. För att undvika onö­digt lidande av olika slag, och för att få behålla vår plats i det evolutionära utvecklingsdrama som vi under vår långa serie av reinkarnationer på jorden deltar i, måste vi stegvis upptäcka och foga oss efter denna sedliga ordning, och mystikernas etiska kod är då till stor hjälp.

     Koden fäster först vår uppmärksamhet på det andliga tillvaroplanet, för det är där vi odlar de idéer och motiv som ligger bakom vårt tänkande, våra känsloyttringar, vårt tal, våra handlingar och den kontroll vi har eller borde ha över våra olika begär. På det andliga planet skall vi därför odla goda karaktärsegenskaper som osjälviskhet, rättrådighet, medkänsla och pliktmedvetenhet. Då blir det naturligt att på de övriga planen efterleva etikens både av­hållande och aktiverande bud. På det intellektuella planet undviker vi egennyttiga, ondskefulla, hämndlystna, högmodiga, ovänliga och andra degenererande tankar, och befordrar de altruistiska, välmenande, förlåtande, vänliga osv. För som vi tänker, sådana blir vi. På det emotionella planet låter vi inte känslor som hat, vrede, rädsla, ångest, sorg, avund, irritation och antipati flöda genom organismen, och låter oss inte styras av våra kroppsliga el­ler andra begär. Istället ger vi företräde åt känslor som kärlek, glädje, medkänsla och sym­pati, samtidigt som vi håller begären under kontroll. För känslor och begär är starka drivkrafter. På det fysiska planet avstår vi från att ljuga, klandra, förtala, vilseleda etc, och vinn­lägger oss om att vara sanningsenliga och uppskattande, och vad handlingarna beträffar är det självklart att vi inte avsiktligt dödar eller skadar någon levande varelse, liksom att vi inte stjäler eller skaffar oss fördelar på andras bekostnad. Istället beskyddar och försvarar vi dem som behöver vårt stöd, är hjälpsamma och givmilda, och dessutom måna om att fullgöra de plikter vi har mot familj, arbetsgivare, samhälle etc.

     När en människa verkligen anstränger sig för att leva enligt en etisk kod som denna, skapar hon nya vanor som förändrar hennes väsenskaraktär i utvecklingsbefrämjande riktning. Hon blir en positivt verkande kraft som på alla de tillvaroplan där hon agerar sprider goda livsyttringar omkring sig. Hon minskar lidandet i sin omgivning, och stimulerar med sitt go­da exempel andra människor till positiva gärningar. Hon lever i allt större harmoni med den sedliga ordning som upprätthålls i världens liv.

     Att detta leder till positiva följder för såväl hennes organism som framtidsöde är uppenbart. I organismen blir samvetets röst en vägledare i livet som inte bara förebrår henne då hon bru­tit mot den etiska koden, utan varnar henne redan när hon avser att göra det. Intuitionens klara ljus diversifieras alltmer och ger henne lösningar på problem, aningar om förestående tilldragelser, insikter i livets mysterier och annat. Hennes harmoniska tanke- och känsloliv skapar ett gott själsligt klimat i organismen som stärker kroppens hälsa och välbefinnande. De belöningar i form av framgångar, välstånd, lyckliga tilldragelser etc som hon förtjänat, utfaller till en del redan i det nuvarande jordelivet, medan andra bidrar till att ge henne en lycklig och glädjefylld viloperiod mellan döden och nästa reinkarnation på jor­den. Resten avvaktar som vilande dispositioner de tillfällen, då de i ett framtida jordeliv kan utlösa sin energi.

     De goda vanor en människa genom etiska ansträngningar har tillägnat sig, går inte förlorade vid döden. De består under mellanlivsperioden och framträder igen när hon återvänt till jorden. Hon kan då från ett högre etiskt utgångsläge fortsätta att arbeta vidare på den karak­tärsdaning, som i det långa perspektivet är ett måste för att hon skall kunna hålla jämna steg med den oupphörligt fortgående utvecklingsprocessen, där hennes mål är att på alla till­varoplanen nå det fullvärdiga människoskapets levnadsnivå. Genom att nå det målet kva­­lificerar hon sig till att som medlem i ett övermänskligt naturrike medverka vid planerandet och genomförandet av den nya utvecklingsprocess, som på en högre livsnivå skall genomföras när jorden med sina naturriken nästa gång återföds i solsystemet.

     På frågan om vad som anses vara goda gärningar och vad de kan leda till, har generationer av mystiker gett det svar som jag nu mycket kortfattat har beskrivit. Mystikerna har formulerat en meningsfull etisk kod att leva efter, och pekat på de följder en sådan efterlevnad får för oss. Koden framstår då som ett för såväl oss själva som vår omgivning välgörande rättesnöre.