Kapitel 3

Träning i chelaskap

 

Vi får inte glömma att H P Blavatsky under sina resor, studier och äventyr alltid försågs med pengar av sin far, som skickade dem till de platser där hon uppehöll sig. Tidvis kunde hon nätt och jämt bestrida utgifterna för dagen, medan hon vid andra tillfällen hade så gott om medel att hon slösade eller skänkte bort pengar med den impulsiva frikostighet som var så betecknande för henne. Under sin vistelse i Amerika på 1850-talet ärvde hon 80.000 rubel av en släkting, vilket belopp hon emellertid snabbt förbrukade. Efter sin älskade fars frånfälle 1873 använde hon större delen av sitt arv efter honom till inköp av mark och startandet av ett jordbruksföretag på Long Island, New York, men då hon inte hade någon erfarenhet på området misslyckades företaget naturligtvis. Pennan var hennes rätta instrument, och när hon började skriva för ryska tidskrifter blev hennes alster snart mycket populära under pseudonymen "Radha Bai".

Efter ytterligare resor i Indien uppmanades hon av sin mästare att inte stanna där, och sålunda kom det sig att hon oskadd undkom de faror som var förbundna med det indiska upproret 1857. Mästaren skickade henne i ett privat uppdrag till Java, där hon mötte två andra chelaer. Det var sannolikt omedelbart därpå som hon (samma år) besökte Sydamerika och inhämtade de arkeologiska kunskaper som hon ger prov på i Isis Unveiled. Hur som helst så återvände hon till Europa före 1860, och efter att ha tillbringat någon tid i Frankrike och Tyskland dök hon plötsligt upp vid ett familjebröllop i Pskoff. Hon stannade sedan flera år i Ryssland innan hon återupptog sina utlandsresor.

Under vistelsen hos släktingarna i Ryssland ägde en märklig utveckling rum i hennes inre natur: det var en period av intensiv träning, fast inte i någon yttre, synlig esoterisk skola. Den träningen följde senare i Tibet. Under denna period genomgick hon flera egendomliga sjukdomar under vilka hon, som hon själv sade, tycktes leva ett dubbelliv. Detaljer från detta sällsamma och betecknande mellanspel i hennes liv återfinnas i Sinnetts En sierskas öden. Det är mer än troligt att hon genomgick ockult träning vid de tillfällen då hon, som hon säger, blev "någon annan" och fann sig vara i ett avlägset beläget land utan någon som helst förbindelse med sitt vakna liv. När dessa perioder av inre undervisning fogas till den tid hon tillbringade med olika adepter i Tibet, Egypten och Syrien, är det lätt att förstå vad hon menade då hon sade att hon hade "sju års träning". Detta missförstods av Sinnett som trodde att hon studerat i Tibet under sju år. Hon skrev 1886 till honom om "veckor och månader som jag tillbringade med mästarna i Egypten eller i Tibet'". (The Letters of H. P. Blavatsky to A. P. Sinnett, s 145). Tidigare, 1878, skrev hon:

Jag tillhör drusernas hemliga sekt på berget Libanon, och tillbringade ett långt liv (en längre tid?) bland dervischer, persiska mullor och mystiker av alla slag. (The Theosophist, LII, 628, aug 1931)

Efter de nämnda sjukdomarna avtog och upphörde slutligen de sporadiska fenomen som producerades av vissa elementaler, oberoende av hennes kontroll. Hon närmade sig slutet av sin lärjungeperiod. Madame Jelihovsky, hennes syster, skriver:

I Pskoff och på Rougodevo hände det ganska ofta att hon inte kunde kontrollera eller ens hejda dessa manifestationer. Sedermera syntes hon för varje dag vinna ett allt större herravälde över desamma till dess hon, efter sin märkvärdiga och långvariga sjukdom i Tiflis, tycktes kunna helt och hållet trotsa dem och böja dem under sin vilja. Hon bevisade detta genom att efter behag inställa alla dylika fenomen och att på förhand förhindra deras framträdande för flera dagar eller veckor. Sedan den utsatta tiden var ändad kunde hon åter frammana dem, lämnande åt de närvarande att bestämma vad som skulle inträffa. Korteligen, det är, såsom vi redan sagt, allas vår fasta övertygelse att där en mindre kraftfull natur skulle ha dukat under i striden, fann hennes okuvliga vilja på ett eller annat sätt medel att bringa denna värld av osynliga väsen - vilka hon aldrig velat tillerkänna namnet "andar" eller själar - under sitt eget kommando. (En sierskas öden, 119)

Det "medel" som hon tillvann sig för att kontrollera de osynliga krafterna var naturligtvis den andliga viljan hos hennes högre jag, och skyddet och hjälpen framkallades av hennes opersonliga motiv. Emellertid återstod för henne ännu en invigning innan hon blev helt befriad från sitt "skal", som hon kallade sin lägre personlighet. Detta hände i Amerika mer än tio år senare.

Sedan hennes hälsa blivit återställd lämnade hon hemmet 1863 och reste i olika delar av Europa, Ryssland och möjligen även Asien till slutet av 1867, då hon mottog en ny uppmaning från sin mästare. Hennes färder under 1864 - 1866 är svepta i dunkel, men det finns skäl att anta att hon tillbringade en del av denna tid i Tibet i och för träning under mästaren M. Hon kan ha varit i Tibet 1865 och hennes svävande uttalanden var måhända avsedda att gäcka otillbörlig nyfikenhet angående ockulta ting, men hon säger uttryckligen att hon inte mötte mästaren K H i kroppslig gestalt förrän 1868, då hon reste till Tibet och uppehöll sig en längre tid i Shigatse tillsammans med hans syster och hennes barn.

På 1860-talet hade hon blivit en hänförd beundrare av Garibaldis bemödanden att befria Italien, och i sällskap med ett stort antal andra kvinnliga entusiaster var hon bevisligen närvarande vid slaget vid Mentana nära Rom den 3 november 1867. Föga är känt om denna händelse utom att hon blev nära nog dödligt sårad, varav hon bar märken ända till sin död. Hennes tillfrisknande måste ha skett utomordentligt snabbt, förmodligen tack vare hjälp av hennes mästare, ty tidigt 1868 avreste hon från Konstantinopel tillsammans med honom på den långa färden till Tibet. Hennes släktingar hörde ingenting från henne under hennes nära treåriga vistelse i Tibet och höll henne redan för död. Deras glädje var därför stor när ett brev anlände till Odessa den 7 november 1870, vilket meddelade att hon befann sig väl och att hon skulle återvända "innan arton månader gått tillända". Brevet var på franska och osignerat, men det var skrivet med mästaren K H:s karakteristiska handstil.

Detta är det första kända brev som överlämnades på fenomenell väg. Den som överlämnade det, en österlänning, visade sig på ett mystiskt sätt i rummet hos madame Fadeyeff, H P Blavatskys älskade tant, räckte henne brevet och, som hon själv skriver, "försvann mitt framför mina ögon". Den ortodoxa madame Fadeyeff var en stor motståndare till sin systerdotters "kätterska" åsikter och antog att brevet överlämnats av en "ande". Hon blev mycket upprörd över fenomenet, och kände sig inte fullt tillfredsställd när H P Blavatsky vid sin återkomst till Ryssland talade om för henne att den ockulte budbäraren var en levande människa, vilken hade förmågan att efter behag visa sig i vad som i Österlandet kallas en mayavi-rupa, en "illusionskropp" av tanke och vilja.

Denna tilldragelse är särskilt viktig för tillbakavisandet av beskyllningen att H P Blavatsky själv fabricerat och avsänt brev som falskeligen tillskrevs mästarna. Madame Fadeyeffs synnerligen stränga ortodoxi gav henne skäl att fördöma varje slag av "övernaturliga" fenomen utanför hennes kyrkas murar. Hon om någon var absolut ovillig att bära vittne om deras möjlighet. H P Blavatsky skriver:

När hon fick bevis för att de [mästarna] var levande människor, betraktade hon dem som djävlar eller sålda åt Satan. ... Hon är den mest skygga, vänliga och beskedliga varelse. Under hela sitt liv har hon offrat pengar och allt annat för andra. Men så snart man rör vid hennes religion blir hon lik en furie. Jag talar aldrig med henne om mästarna. (The Letters of H. P. Blavatsky to A. P. Sinnett, 154)

Man kan förmoda att madame Fadeyeff skulle undertryckt historien om brevet när hon fann att det stödde hennes systerdotters "kätterska" teorier. Men när hon av överste Olcott ombads att bekräfta detsamma, överlämnade hon välvilligt originalbrevet till honom och tillfogade en klar redogörelse för det "mirakulösa" sätt på vilket det överlämnats medan H P Blavatsky befann sig hundratals mil därifrån.

Detta synnerligen övertygande "fenomen" får ytterligare betydelse av att det stöder påståendet att tränade ockultister kan överföra materiella föremål via "astral post" med största snabbhet, även på långa avstånd. På 1870-talet var denna möjlighet helt okänd i Västerlandet, även om den var väl bekant bland Tibets lamor och en del indiska yogier. Spiritismen och en del kristna helgonlegender ger vittnesbörd om liknande överföringar, men dessa beskrivs alltid som "övernaturliga".

I samband med mästaren K H:s brev har vissa av H P Blavatskys kritiker, som påstår att hon själv tillverkat dem och att inga mahatmaer existerar, försäkrat att de tidigare brev som tillskrivs mästaren K H företer en kraftigare handstil än de som tillhör en senare period när, som de menar, H P Blavatsky blev gammal och sjuk och hennes avtagande krafter avspeglas i de "så kallade mahatmabrevens" handstil. Det ohållbara i detta påstående framgår om man jämför det brev som skrevs till madame Fadeyeff av mästaren K H med ett annat skrivet av honom nära sexton år senare. Fotografiska reproduktioner av båda breven återges i Did Madame Blavatsky forge the Mahatma Letters? av C Jinarajadasa, och de uppvisar ingen som helst skillnad mellan handstilarna. Det senare meddelandet är skrivet diagonalt tvärs över en blank sida i ett brev från en hängiven medlem, Tookaram Tatya, avsänt i Bombay den 5 juni 1886 till överste Olcott som erhöll det i Adyar två dagar senare. Eftersom H P Blavatsky vid den tidpunkten bodde i Tyskland, kunde hon naturligtvis inte haft något att göra med detta fenomen. Dessa fakta är fullständigt autentiska och har aldrig kunnat bortförklaras. De har helt enkelt lämnats ur räkningen av illvilliga kritiker.

När H P Blavatsky avslutat den intensiva träning hon genomgick i Tibet, där hon bodde tillsammans med mästaren K H:s syster och systerson i Shigatse, återvände hon till Europa. Efter ett kort besök på Cypern och i Grekland, under vilket hon sammanträffade med den grekiske mästaren Illarion, avseglade hon till Italien. Men fartyget som medförde en krutlast exploderade vid Spezia, och hon var en av de få passagerare som räddades. Då de överlevande hade förlorat allt, beviljade den grekiska regeringen fri transport. H P Blavatsky beslöt då att resa till Egypten, där hon blev tvungen att vänta utan några tillgångar tills pengar anlände från hennes ryska släktingar.

Hon stannade omkring fyra månader i Kairo, och det var då som hon gjorde det första försöket att skänka världen något av sin kunskap om naturens dolda sida genom att samla några intresserade för att undersöka mediumskapets fenomen och Allan Kardecs oriktiga men välkända reinkarnationsteori. Men betingelserna i Kairo var otillräckliga för detta företag. Hon skrev därför efter mer pålitliga medier från Frankrike och England, men de uteblev olyckligtvis och den lilla gruppen måste göra det bästa med ett par mycket klena lokala förmågor. H P Blavatsky synes själv ha utfört några fenomen i avsikt att hjälpa upp saken, ty hon betraktades av medlemmarna som ett slags medium. Hon fäste inget avseende vid detta misstag utan skriver: "De vet inte bättre men det oroar mig inte, ty jag skall snart visa dem skillnaden mellan ett passivt medium och en aktiv kraft." (En sierskas öden, s 123) Detta uttalande återfinns i ett av hennes brev till de ryska släktingarna, och något senare berättade hon för dem angående medierna i Kairo följande:

De stjäler Sällskapets pengar... "de dricker som svampar och jag har nu upptäckt att de bedrar våra medlemmar på det mest skamlösa sätt medelst falska manifestationer... Följaktligen körde jag bort dem... Societé Spirite har inte ägt bestånd mer än fjorton dagar - det är en hög av ruiner - väldiga men lika lärorika som dem efter faraonernas gravar. För att avsluta komedien med ett drama, höll jag på att bli skjuten av en galning - en grek som hade varit närvarande vid de bägge offentliga seanserna, de enda vi höll, och blivit besatt, förmodar jag, av något ondskefullt spöke. (En sierskas öden, 123)

I detta uttalande antyds den väsentliga skillnaden mellan en ockultist med utbildade förmögenheter och ett hjälplöst passivt medium som är utsatt för faran av "besättelse" av okända och inte önskvärda väsen från det lägre astralplanet. Den erfarenhet hon inhämtade i Kairo måste ha varit till nytta när hon i Isis Unveiled beskrev farorna av mediumskap.

Då försöket att framlägga några av teosofins läror genom att kasta ljus över de psykiska fenomenens innebörd slagit fel och hon inbjöds att resa med några ryska vänner, tillbringade hon några månader i Levanten, innan hon återvände till Ryssland. Under sitt uppehåll i Egypten vistades hon, sägs det, en natt ensam i den stora pyramidens kungakammare där hon hade flera märkliga upplevelser - inte den enda siare som upplevt sådana i detta forntida initiationsrum.

Till Kapitel 4

Till Innehållsförteckning