Karma

 

Låt oss föreställa oss den individuella tillvaron som ett rep vilket sträcker sig från det oändliga till det ändliga och varken har början eller slut, och som dessutom inte kan avslitas. Detta rep är bildat av oräkneliga fina trådar som ligger tätt intill varandra. Trådarna är färglösa och fullkomliga i sin rakhet, jämnhet och styrka. Då repet löper genom olika platser är det utsatt för allehanda påverkningar. Mycket ofta grips en tråd och fastnar eller dras ur sin riktning. Så kommer den för lång tid i oordning och bringar därmed det hela i oordning. Ibland blir en tråd fläckad av smuts eller färg, och fläcken kan sprida sig till andra trådar. Och kom ihåg att trådarna är levande - är som skälvande nerver. Hur långt kan nedsmutsandet eller sneddragningen då inte sprida sig! Men så kommer slutligen de långa levande trådarna, vilka i sin oavbrutna kontinuitet formar individen, ur skuggan in i solskenet. Då är trådarna inte längre färglösa, utan gyllene. Än en gång ligger de jämna och släta tillsammans. Än en gång råder harmoni mellan dem, och genom denna inre harmoni förnims den stora harmonin.

Denna bild framställer bara en liten del - en enda sida - av sanningen. Den är mindre än ett fragment. Dröj likväl vid den. Med dess hjälp kan du komma att lära mer. Vad som först måste inses är att framtiden inte godtyckligt formas genom några särskilda handlingar i det närvarande, utan att det kommande är i en oavbruten kontinuitet med det närvarande, liksom det närvarande är med det förflutna. På ett plan, från en synpunkt sett, är exemplet med repet korrekt.

Det har sagts att även en liten uppmärksamhet åt ockultismen framkallar stora karmiska resultat. Detta beror på att det är omöjligt att ägna någon uppmärksamhet åt ockultismen utan att göra ett bestämt val mellan vad som vanligen kallas gott och ont. Det första steget i ockultismen för lärjungen till kunskapens träd. Han måste plocka och äta. Han måste välja. På okunnighet kan han inte längre skylla sin obeslutsamhet. Han går framåt, antingen på den goda eller onda vägen. Att medvetet ta ett enda steg på endera vägen frambringar stora karmiska resultat. Flertalet människor går vacklande, ovissa om det mål de har i sikte, deras levnadsregel är obestämd. Till följd av detta verkar deras karma på ett förvirrat sätt. Men när de väl har kommit till kunskapens tröskel börjar förvirringen minskas och därigenom ökas de karmiska resultaten enormt, eftersom de alla verkar i samma riktning på de olika planen. Ty ockultisten kan inte vara halvhjärtad och inte heller vända tillbaka när han stigit över tröskeln. Detta är lika omöjligt som att en vuxen kan bli barn igen. Individualiteten har under sin utveckling uppnått ansvarighetens stadium. Den kan inte dra sig tillbaka därifrån.

Den som vill frigöra sig från karmas bojor måste höja sin individualitet upp ur skuggan in i solljuset, måste så höja sin tillvaros nivå att trådarna inte kommer i beröring med de besmutsande ämnena, inte fastnar så att de dras på sned. Han helt enkelt lyfter sig ur den sfär där karma verkar. Han lämnar därför inte den tillvaro i vilken han blivit satt att vinna erfarenhet. Marken må vara stenig och smutsig eller beströdd med blommor vilkas frömjöl ger fläckar, eller av angenäma saker som häftar vid och blir lockelser för själen, men där ovan är alltid den fria himlen. Den som önskar bli fri från karma måste betrakta luften som sitt hem. Och därefter etern. Den som vill förvärva god karma råkar ut för många förvillelser, och under bemödandena att så ett rikt utsäde för egen skörd kan han så massor av ogräs och bland dem jätteogräset. Önska inte att så för egen skörd, önska endast att så det utsäde som kan bli världen till näring. Du är en del av världen. Då du ger den näring, föder du dig själv. Men även i denna tanke lurar en stor fara som förr eller senare uppenbarar sig för lärjungen. Han kan länge ha trott sig arbeta för det goda och ändå har hans själ insupit endast ont, dvs han trodde att han avsåg andras bästa medan han hela tiden tänkte på sin karma. Det goda han arbetade för var bara för honom själv. En människa kan bemöda sig att avstå från varje tanke på lön, men själva bemödandet visar att hon ändå önskade den. Och det är fåfängt för lärjungen att försöka lära genom att tvinga sig själv. Själen måste vara obunden, begären fria. Innan de blivit helt inriktade mot det livstillstånd där det varken ges lön eller straff, gott eller ont, försöker han förgäves. Han kan synas göra stora framsteg, men en dag skall han skåda sin själ ansikte mot ansikte och inse att han vid kunskapens träd valde den bittra frukten och inte den goda. Då faller slöjan bort, han uppger all tanke på frihet och blir en slav under begären. Låt därför varna dig, du som just börjat vända dig till ockultismen. Lär nu att det inte finns någon bot för begäret efter lön, ingen bot för åtråns pina, utom att fästa sin syn och hörsel vid det som är osynligt och ljudlöst. Börja redan nu att göra detta, så skall tusentals ormar hållas från din väg. Lev i det eviga.

De karmiska lagarnas verkningssätt kan lärjungen inte studera förrän han uppnått den punkt där de inte längre påverkar honom. Den invigde har rätt att av naturen begära dess hemligheter och få kunskap om de lagar som råder över människans liv. Han har blivit en erkänd del av det gudomliga och berörs inte längre av det tillfälliga. Han erhåller då kunskap om de lagar som behärskar det tillfälliga. Du som önskar förstå karmas lagar, sök först att frigöra dig från dessa lagar, och detta kan endast ske genom att du hänger dig åt det som är oberoende av dem.

Till Innehållsförteckning