Kapitel 3
Mysteriernas existensberättigande
Den ena naturkatastrofen efter den andra inträffade och den fjärde rotrasens tunga slagg gick sin undergång till mötes när himlens och jordens vatten översvämmade landytorna i enlighet med karmas lag. Men jämsides med sjunkandet av Atlantis, en process som tog flera miljoner år i anspråk, hade nya landytor höjt sig på andra delar av jorden, och dessa befolkades med tiden av vissa atlantider som drog dit i flera stora emigrantvågor (se SOP, s 16-25).
På så sätt gav den fjärde rotrasen upphov till den femte. Dennas vagga stod i Shamo- eller Gobiöknen med omgivande högslätter, ett landområde vars sandiga vidder idag inte vittnar om att det en gång i tiden var rikt på grönska och att dess dåvarande skogar och sjöar såg högt utvecklade civilisationer komma och gå. Där såddes under flera miljoner år, medan Atlantis utkämpade sin dödskamp, den nya rotrasens frön på jungfrulig mark.
Naturens verksamhet är välgörande. Under det att karma och cyklisk reinkarnation tvingar hennes mänskliga avkomma att ta konsekvenserna av sina livsyttringar, sår hon fröna till varje ny rotras på ny mark så att den avlas i renhet och föds upp med andlighet. Den nya rotrasen, bestående av egon som förblivit rena och starka under de atlantidiska omvälvningarna och nu ännu en gång hjälptes av nedstigna halvt gudomliga varelser, blev ett fokus för andligt ljus. Som mästaren KH skrev:
De högsta planetandarna, de som inte längre kan göra misstag.framträder på jorden bara vid en ny mänsklighets uppkomst. Och de stannar inte bland människorna längre än som behövs för att de eviga sanningar de meddelar skall bli så starkt inpräglade i de nya rasernas formbara sinnen, att sanningarna inte går förlorade eller glöms bort av de generationer som följer under de kommande tidsåldrarna. En planetandes uppgift är bara att slå an SANNINGENS GRUNDTON. (ML, s 40-41)
Samtidigt med etablerandet av mysterieskolorna på Atlantis för fyra à fem miljoner år sedan började den femte eller ariska* rotrasen långsamt att gestalta sig, i mycket stor utsträckning med hjälp av de andligt förfinade egon som drogs till den av den gudomliga släktskapens band. När marken var förberedd och sanningens grundton anslagen drog sig halvgudarna tillbaka till sina högre sfärer. För en miljon år sedan hade den nya rotrasen letts in i vuxentillvaron med kunskap om de "eviga sanningarna".
Men allteftersom århundradena gick och civilisationerna efterträdde varandra, blev kärleken till
sanningen ännu en gång fördunklad i människornas hjärtan och de gamla rättesnörena kom ur bruk.
Mysterierna drogs då ännu längre tillbaka så att den kunskap som en gång var allmän egendom blev en
belöning, vilken det Stora Brödraskapet tilldelade det lilla antal individer som - obefläckade av
svagheter och själviska ambitioner - vigt sina liv åt sanningen och ingenting annat än sanningen.
Dock fortsatte mysterierna och fortsätter än idag att ha tre syften:
(1) att förandliga mänsklighetens tankeliv så att kunskap om andliga ting tränger in i individernas
hjärtan och med tiden förvandlar livet från en konflikternas tragedi till en fridfull
välsignelse,
(2) att utgöra en plantskola för framtida rekryter, vilka genom prov och initiation kan bli lämpade
och värdiga att upptagas som medlemmar i det Stora Brödraskapet, samt
(3) att bevara sanningen obefläckad åt kommande rotraser och uppdatera kunskapen om densamma genom
kvalificerade siares utforskning av naturens hemligheter i de synliga och osynliga världarna.
Det första syftet tillgodoses genom det periodiska framträdandet av världslärare,
inspiratörer till vad som blev och blir de stora religiösa och filosofiska skolorna, budbärare från
Logen som cykelbestämt framträder och anslår "sanningens grundton". Följaktligen har varje
stor religion, varje ädel filosofi och varje grundläggande vetenskaplig insikt utgått från Helgedomen
för att bli en ny religion, en ny filosofi och en ny vetenskap, fräsch och
ny för tidsskedet och folket, men urgammal eftersom den fötts ur den esoteriska forntidens sköte.
Allt som är gott, ädelt och storslaget i människans natur, varje gudomlig förmåga och längtan, kultiverades av präst-filosoferna som sökte utveckla allt detta hos sina initierade. Deras etiska kod, baserad på altruism, har blivit allmängiltig. (BCW, 14:256)
Det andra syftet tillgodoses med en lång och djupt ockult process som innebär uppväckandet av den fördolda gudomliga elden i människans själ för att med dess låga bränna bort ofullkomlighetens, lättjans och de ovärdiga begärens slagg ur hjärtat. Ett av ändamålen med sådan tuktan är att återställa människans inre synförmåga, att befria henne från "varje risk att bli förslavad av människor eller idéer". (BCW, 14:251. Se också ML, s 40-41)
Lärjungen måste bli en vajradhara ("diamantbärare"), en benämning som används om bodhisattvan Gautama vars mångfasetterade hjärta alltid hyste medkänsla med sorgsna människor, men vars andliga essens var diamanthårt opåverkad av illusionens (mayas) subtila sken.
Det tredje syftet kan tillgodoses genom intagandet av nya lärjungar i Brödraskapet så att (a) sanningen kan bevaras, obefläckad av mänsklig själviskhet och (b) utforskandet av naturen kan fortgå obehindrat, varvid de resultat som generationer av kvalificerade siare uppnår kontrolleras gång på gång och bara därefter nedtecknas som ockulta fakta till mänsklighetens gagn.
Följande skriftliga utsaga om mästarnas arbete, som en av dem gjorde 1881, talar för sig själv:
Om vi i generationer har "utestängt världen från kännedomen om vår kunskap", har detta sin grund i världens totala olämplighet. Och om världen fortsätter att förneka de bevis som framlagts, kommer vi vid cykelns slut att ännu en gång dra oss tillbaka till ensamheten och vårt tystnadens rike. . Vi har erbjudit oss att gräva fram de innersta skikten i människans varelse, hennes grundläggande natur, och uppenbara den underbara beskaffenheten hos hennes inre Jag samt att vetenskapligt demonstrera allt detta - något som fysiologin eller psykologin aldrig kan göra. Därvid skulle det inte ha någon betydelse för vetenskapsmännen om utgrävningarna var så djupa och berggrunden så hård och vass att de flesta av oss gick under då vi dök ned i denna för dem outgrundliga ocean, ty det är vi som skulle vara dykarna och pionjärerna, och vetenskapsmännen behövde bara skörda där vi sått. Det är vår uppgift att dyka ned och föra Sanningens pärlor upp till ytan, och det är vetenskapsmännens att rengöra dem och infatta dem i vetenskapliga juveler. Om de vägrar att befatta sig med det fula ostronskalet under förevändningen att det vare sig finns eller kan finnas en kostbar pärla inuti det, skall vi än en gång frånsäga oss alla förpliktelser mot mänskligheten. (ML, s 50-51)
Utan tack, okända och obeaktade fortsätter mästarna att upplysa mänskligheten. Sedan miljoner år transmitterar de andlig vitalitet och kommer att fortsätta med detta tills människorna vaknar ur sin dvala och är villiga att återförena sina hjärtan med sanningen. Mästaren KH fortsätter:
I otaliga generationer har adepterna byggt ett tempel av oförstörbar sten, ett jättetorn av
OBEGRÄNSAD TANKE, i vilket titanerna vistats och om det blir nödvändigt, kommer att vistas ensamma
och bara framträda vid slutet av varje cykel för att inbjuda mänsklighetens elit att samarbeta med
dem och hjälpa till med att upplysa de vidskepliga människorna. Och vi kommer att fortsätta med detta
vårt periodiska arbete. Vi kommer inte att låta rubba oss i våra filantropiska ansträngningar förrän
den dag randas då grunden till en ny tankekontinent blivit så fast anlagd, att inga av de yttringar
av opposition och okunnig elakhet som leds av Skuggans Bröder har framgång. (ML, s 51)
_________
*Ariskär härlett ur sanskritordet arya, "ädel", och syftade ursprungligen
på de indo-europeiska folk som vandrade från Centralasien till Europa, medelhavsområdet, Persien och
Indien. I teosofin menas med den ariska eller femte rotrasen vanligen den innevarande mänskliga
utvecklingscykeln, vilken liksom den fjärde rotrasen omfattar "ett otal raser och
nationer". (DHL, 2:476-478)