Några förklaringar

(Översatta utdrag ur den indiske teosofen Subba Rows artikel THE IDYLL OF THE WHITE LOTUS)

 

Sagan om den vita lotusblomman är instruktiv i mer än ett avseende. Den ger en sann framställning av den egyptiska religionen och dess prästerskap vid en tidpunkt då den egyptiska religionen redan hade börjat förlora sin renhet och degenererat till ett system av tantrisk dyrkan, förorenad av svart magi, som hänsynslöst användes för själviska och omoraliska ändamål. Sagan är sannolikt också en sann berättelse. Huvudpersonen Sensa framställs som Egyptens siste store hierofant (ledare för en mysterieskola), och sagans allegoriska aspekter beskriver en lärjunges prövningar och svårigheter. Det är dock inte lätt för läsaren att tränga bakom allegorins slöja och förstå sagans läror. Det är för att hjälpa läsaren som jag därför ger nedanstående förklaring beträffande de i sagan förekommande personerna och händelserna.

(a) Sensa, sagans hjälte, representerar människans själ
(b) Seboua, trädgårdsmästaren, är intuitionen
(c) Agmadh, Kamen Baka och de övriga nio prästerna i templet - som är den svarta gudinnans hängivna tjänare och tillbedjare - representerar

(1) Begär
(2) Vrede
(3) Snikenhet
(4) Okunnighet
(5) Högmod
(6) Avundsjuka
(7, 8, 9, 10, 11) De fem sinnena och deras glädjeämnen

(d) Sagans kvinnliga gestalter är

(1) Den svarta och mystiska gudinnan som prästerna dyrkar
(2) Den unga flickan som leker med Sensa
(3) Den vuxna flickan som möter honom i staden. (2) och (3) är samma person
(4) Den vita lotusens drottning som representerar den andliga intelligensen

Den unga flickan representerar människans sinne, och det är genom henne som Sensa gradvis leds till den svarta gudinnan.

Den svarta gudinnan är Okunnigheten. Hon är den mörka naturen i människans varelse. Den får liv och energi från den mänskliga själens passioner och begär.

Betrakta Sensa som en människa vilken, efter att ha genomfört en serie inkarnationer på jorden och därvid genomgått en beaktansvärd andlig träning, återföds med en högt utvecklad andlig varseblivningsförmåga och beredd att redan i tidig ålder bli neofyt, lärjunge. När han inträtt i sin fysiska kropp råkar han under inflytande av de sex egenskaper och fem sinnen som ovan nämnts, och vilka har kroppen som hemvist. Hans själ ställs först under intuitionens ledning, under den enkle trädgårdsmästare för vilken prästerna inte tycks ha någon respekt eller tillgivenhet. Men prästerna beslutar att inte ge intuitionen tillfälle att verka, och de avlägsnar därför barnet från dess ledning och föreställer det för sin egen svarta gudinna, de mänskliga lidelsernas gudinna. Till en början finner Sensas mänskliga själ själva åsynen av denna gudinna motbjudande. Den avsedda förflyttningen av mänskligt medvetande och böjelse från det andliga till det fysiska tillvaroplanet är alltför brådstörtad och tidig för att lyckas. Prästerna misslyckas vid sitt första försök och smider planer till ett andra försök i samma riktning.

Till denna period av Sensas liv är en händelse relaterad som bör noteras. En elemental i gestalt av en tempelneofyt uppenbarar sig och försöker dra Sensa ut ur hans kropp. Detta är en fara som människan är utsatt för innan hon förvärvat tillräcklig skicklighet att skydda sig, särskilt om hennes inre varseblivning utvecklats i viss grad. Sensas skyddsängel skyddar honom på grund av hans oskuld och renhet.

När ett barns mentala aktivitet kommer igång och lägger beslag på dess uppmärksamhet, drar sig det intuitiva ljuset längre och längre tillbaka. Intuitionens impulser blandas med medvetenhet som kommer av sinnesintryck och tänkande. Oförmögen att se Sensa och tala till honom, sänder Seboua honom i hemlighet en lotusblomma genom en av templets neofyter.

Den mentala aktiviteten startar först genom sinnesintryck. Därefter ger sig känslor tillkänna. Barnets sig vidgande sinne kan jämföras med den lilla flickan som leker med Sensa. Sensa har avlägsnat sig ett steg från det andliga planet när han förlorar lotusblomman och dess gudinna ur sikte och börjar roas av den lekfulla lilla flickan. Till en början är det naturens enkla skönhet som drar hans uppmärksamhet till sig, men sinnet leder honom snart till den svarta gudinnan. Okunnigheten har sitt säte i sinnet, och det är omöjligt att motstå okunnighetens inflytande så länge sinnets aktivitet inte tyglas. När Sensas själ väl kommit under den svarta gudinnans inflytande, börjar templets präster att använda dess krafter till sin egen fördel och tillfredsställelse. Gudinnan behöver tolv präster, inklusive Sensa, för att främja sin sak. Om inte de sex egenskaperna och de fem sinnena fogas samman, kan hon inte helt obehindrat utöva sin makt. De hjälper och stärker varandra, något som varje människas erfarenhet visar. Ensamma är de svaga och kan lätt kuvas, men i förbund med varandra blir deras samlade kraft stark nog att hålla själen under kontroll. Sensas fall blir nu totalt, men inte förrän han fått en välförtjänt tillrättavisning av trädgårdsmästaren och ett varningens ord från lotusdrottningen.

Sensa blir en världslig människa som lever för det fysiska livets nöjen. Ett kritiskt ögonblick infaller när hans tillvaro under båtfestivalen tillfälligt sammansmälter med den svarta gudinnans lidelse. En sådan absorption, även om den är kortvarig, utgör det första steget mot fullständig förintelse. Han måste antingen räddas i denna kritiska situation eller gå under. Den vita lotusdrottningen gör ett sista försök att rädda honom och lyckas. I det heligaste av det heliga avslöjar hon den svarta gudinnan. Sensa revolterar mot prästernas auktoritet och riktar folkets uppmärksamhet på tempelauktoriteternas orättfärdighet.

Bokens sista del beskriver själens avslutande strid med sina oförsonliga fiender, dess invigning och slutliga befrielse från materiens tyranni.

Lotusdrottningens försäkran och råd till Sensa markerar vändpunkten i hans utveckling. Han har mottagit den gudomliga visdomens ljus, representerat av lotusdrottningen, och ställt sig under dess inflytande. Detta ljus är det föreningsband och broderskap som upprätthåller den kontinuitet i andligt utbyte och sympati som löper genom den långa raden av Egyptens stora hierofanter och omfattar världens alla stora adepter som får sitt inflöde av andligt liv från samma källa.

När Sensa erhåller den andliga varseblivningens kraft av sin skyddsängel och börjar utöva den medvetet och frivilligt, kan han inte längre förlita sig på intuitionens flackande ljus. "Du måste nu stå ensam", säger trädgårdsmästaren och ger honom hans älskade blomma, vilkens fulla innebörd Sensa börjar inse eftersom han genom den blivit andligt klarseende. Sensa varseblir de hierofanter som föregått honom själv och vilkas brödraskap han inträtt i. Läraren är alltid redo när lärjungen är det. Den invigning som föregår den slutliga befrielsekampen från materiens bojor beskrivs. Den högste mästaren avslöjar den ockulta vetenskapens hemligheter för honom, och en av brödraskapets övriga adepter pekar på hans personlighets grundval och natur. Hans omedelbara föregångare kommer sedan och avslöjar mysteriet med hans eget logos. "Isis slöja", bakom vilken den vita lotusen som är hans verklige frälsare döljer sig, dras undan. Han hör de slutliga föreskrifter som hans drottning ger honom och accepterar den plikt som lagts på hans skuldror.

Sensas föregångare, vars själ är "vit och fläckfri", blir befalld att ge honom en del av sin andliga styrka och energi. De tre stora sanningar som utgör alla religioners fundament men blivit vanställda och förvanskade genom okunnighet, vidskepelse och fördomar, ges honom därefter för att förkunnas för världen. Sålunda stärkt och instruerad förbereder sig Sensa för den slutliga kampen. Under dessa förberedande stadier ligger den fysiska människans lidelser så att säga i dvala, men de är inte helt besegrade. Det avgörande slaget måste utkämpas och vinnas. Sensa påbörjar det högre andliga livet som förkunnare och vägledare för människorna, ledd av det visdomens ljus som inträtt i hans själ. Men han kan inte fortsätta en längre tid förrän han har besegrat sina fiender. Tiden för den sista invigningens slutstrid kommer. Han tillintetgör då sina fiender, men dör i kampen.

Märkligt nog förgörs Sensas personlighet på slagfältet när fienden är besegrad. Detta är det slutliga offer han gör, och hans moder materien - modern till hans personlighet - sörjer förlusten av honom men glädjer sig åt utsikten att hans själ skall återuppstå. Återuppståndelsen äger snart rum. Hans själ stiger under inflytandet från hans andliga intelligens så att säga upp ur graven för att sprida sitt ljus över mänskligheten och arbeta med människornas andliga utveckling.

Det som sedan följer har bara till uppgift att bringa sagan i dess kvasihistoriska aspekter till ett lämpligt slut.

Till Avsnitt 1

Till Innehållsförteckning