Fråga: Det finns en rad ”övernaturliga” fenomen som inte fått sin vetenskapliga förklaring, t ex telepati, psykometri och klärvoajans. Vad beror detta på? Vill eller kan forskarna inte ta ordentligt tag i dessa mystiska konstigheter?


Svar:
Till de övernaturliga fenomen av den typ som nämns i frågan kan läggas retrokognition, prekognition, telekinesi, teleportation, helande och andra s k psi-fenomen. Utöver dessa fenomen finns den typ som kan kallas privata upplevelser, t ex näradödenupplevelser, bilokation och autoskopi.

     Psi-fenomen kan till sina resultat ofta bekräftas av personer som bevittnat dem, och med en del av dem kan laboratorieexperiment utföras. Svaret på frågan begränsas därför till psi-fenomenen och blir att åtskillig vetenskaplig forskning har företagits med dem. Man har samlat och analyserat berättelser om dem och man har experimentellt försökt påvisa deras existens. På grundval av dessa berättelser och experiment har olika förklaringsmodeller om fenomenens natur ställts upp. Den experimentella vägen har dock visat sig vara svårframkomlig. Dels tycks antalet människor som under laboratorieförhållanden kan framkalla psi-fenomen genom medvetna viljeakter vara ytterst litet, dels är de försök med vilka man statistiskt vill konstatera förekomsten av psi svåra att utforma på ett tillfredsställande sätt. Dessutom kan olika fenomen vara svåra att skilja från varandra. Om man t ex vid samtal med en person hela tiden vet vad denne kommer att säga härnäst, är det då fråga om telepati eller prekognition? Och hur skall man vid det klärvoajanta betraktandet av ett händelseförlopp i nutida miljö omedelbart kunna avgöra om visionen är samtida med förloppet, eller om den är retrokognitiv eller prekognitiv?

     Trots de uppenbara svårigheterna med att påvisa förekomsten av psi, är man i de vetenskapliga kretsarna vanligen av uppfattningen att psi existerar. De största skeptikerna vidhåller dock att alla signifikanta resultat som talar för psi beror på oidentifierade felkällor. Detta skulle vara förklaringen till psi-forskningens allt överskuggande problem - den i stort sett obefintliga reproducerbarheten. För att existensen av ett psi-fenomen skall kunna bevisas i vetenskaplig mening, måste det upprepade gånger kunna demonstreras av olika forskare under samma betingelser och med samma resultat. Detta har man hittills inte lyckats med på ett tillfredsställande sätt. På psi-området är ett antal svårmätbara och svåridentifierade faktorer i verksamhet som inte tycks låta sig styras enligt i förväg bestämda program. Det är ibland också mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att identifiera och klassificera ett visst fenomen. Vad är det t ex fråga om när ett förutsagt nummer utfaller med vinst i ett lotteri? Är det fråga om prekognition eller om psykodynamisk manipulation av dragningen?

     Vi vet alldeles för lite om de betingelser under vilka psi-fenomen uppträder eller kan framkallas. Det tycks dock vara klart att en persons förmåga till utomsinnlig varseblivning (ESP) ökar om insläppet av sinnesretningar till honom minskar. Hoppfulla resultat har uppnåtts med ganzfeldtekniken, vilken bl a går ut på att utestänga distraherande syn- och hörselintryck. Försökspersonens ögon täcks med ett halvt ljusgenomsläppligt material och öronen med hörlurar. En svag röd belysning får råda i försöksrummet, och i hörlurarna sänds ett monotont ljud. Försökspersonen kan då slappna av och vända sin uppmärksamhet inåt. Det tillståndet har visat sig vara lämpligt för experiment med ESP. Men även ganzfeldtekniken har kritiserats. Man menar att den i likhet med många andra arrangemang ger utrymme för en observatörseffekt. Försöksresultaten kan påverkas av att forskarna själva besitter psi-förmåga, eller av att de vid sin psykiska samverkan med försökspersonerna förmår locka fram psi-förmågan hos dessa.

     Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att de vetenskapliga undersökningarna övertygat flertalet psi-forskare om att fenomenen existerar. Det stora problemet för forskarna är experimentens ringa grad av reproducerbarhet, som gör det praktiskt taget omöjligt att demonstrera fenomenen. Experimenten har att göra med det mångfasetterade och bara delvis utforskade område i människans inre som kallas det undermedvetna, och de tycks påverkas av faktorer som försökspersonernas attityd till psi, deras medvetandetillstånd m m. (Herbert Edlund)

Till index