Fråga: Hur förklarar teosofin den sällsamma förmåga som kallas psykometri?
Svar: En av de intressantaste upptäckterna i modern tid är att vissa sensitiva personer
genom att hålla ett föremål i handen eller mot pannan kan få intryck av de miljöer där föremålet
tidigare vistats, liksom av de personers utseende och karaktär med vilka det varit i kontakt. Ett
manuskript, en målning, ett klädesplagg eller ett smycke förmedlar - hur gammalt det än är - till den
sensitive en klar bild av författaren, konstnären eller bäraren, även om denne levde under Ptolemaios
eller Enoks tid. Ett stycke av en antik byggnad framkallar dennas historia med scener av händelser
som utspelats inom eller utanför densamma. En bit metallmalm för det själsliga seendet bakåt till
tiden då malmen bildades. Denna synförmåga kallas av sin upptäckare - professor J R Buchanan från
Louisville, Kentucky - för psykometri . ...experimentellt demonstrerades den första gången
1841. Dess existens har sedan verifierats av tusentals psykometriker världen över. Den visar att
varje tilldragelse i naturen - hur liten och oväsentlig denna än må vara - lämnar sina outplånliga
intryck på den fysiska omgivningen ...och att bilderna produceras av etern, astralljuset...
Det förefaller högst osannolikt att scener från det gamla Thebe eller från förhistoriska tempel
skulle ha blivit fotograferade på vissa atomers blotta substans. Bilderna är lagrade i det allt
genomträngande, universella och för alltid bevarande medium som filosoferna kallar "världssjälen" och
Mr Denton "tingens själ". Genom att hålla ett föremål mot pannan sätter psykometrikern sitt inre jag
i förbindelse med föremålets inre själ. ... När psykometrikern prövar föremålet, sätts han i
förbindelse med den ström i astralljuset som är ansluten till föremålet och som bevarar bilder av de
tilldragelser vilka sammanhänger med dettas historia. Bilderna passerar enligt Denton hans synfält
med ljusets hastighet. Scen efter scen följer på varandra så snabbt, att det bara är med en stark
viljeansträngning som han kan hålla fast någon av dem tillräckligt länge för att beskriva den.
Psykometrikern är klärvoajant, dvs han ser med det inre ögat. Om han inte har stor viljestyrka,
har tränat sin förmåga väl och har god kunskap om dess möjligheter, blir hans varseblivning av
platser, personer och händelser mycket virrig. Vid hypnos, då samma klärvoajanta förmåga utvecklas,
kan hypnotisören - vars vilja kontrollerar den hypnotiserades - tvinga denne att koncentrera sin
uppmärksamhet på en viss bild tillräckligt länge för att se alla detaljer. (H P Blavatsky: Isis Unveiled, del I, s 182-184)
Herodotos berättar att i Belus åttonde torn i Babylon - som användes av de prästerliga
astrologerna - fanns det högst upp ett rum, en helgedom, där de profeterande prästinnorna sov för att
ta emot meddelanden från guden. Bredvid bädden stod ett bord av guld, på vilket man lade olika stenar
som enligt Manetho alla var meteoriter. Prästinnorna framkallade de inre profetiska visionerna genom
att trycka en av de heliga stenarna mot pannan och bröstet. Samma sak försiggick i Thebe och i Patara
i Lykien .
Detta tycks indikera att psykometrin var känd av våra förfäder och utövades vida omkring. Vi har
läst någonstans att den storartade kunskap om planeterna och deras relationer som de gamla kaldeiska
astrologerna enligt Draper var i besittning av, mera inhämtades med hjälp av meteorstens-magi än med
hjälp av astronomiska instrument. (H P Blavatsky: Isis Unveiled, del I, s
331-332)